Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ombyte af bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62
känsla, som uttryckes i ordspråket att »det år bättre att blitva
hängd i England än dö en naturlig död pa Irland». Jag hade
den starkaste åtrå att få se Baltemore. Min kusin Tom, en
gosse två eller tre år äldre än jag, hade varit däi, och fastän
han icke ägde någon flytande talförmåga (han stammade för-
skräckligt), hade han ingifvit mig denna åtrå genom sina väl-
taliga beskrifningar öfver platsen. Tom var ofta kajutpojke om-
hord på slupen »Sally Lloyd» (som kapten lhomas Auld löi-
de), och då han kom hem från Baltemore, var han alltid ett
slags hjälte bland oss, åtminstone tills hans färd till Baltemore
var glömd. Jag kunde aldrig säga honom någonting eller peka
ut något som förvånade mig såsom stort och vackert, utan att
han hade sett något i Baltemore som vida öfverträffade det.
Äfven »stora huset», med alla dess målningar invändigt och
pelare utanför, hade han den djärfheten förklara »var ingen-
ting mot Baltemore». Han köpte en trumpet (värd sex pence)
och förde den hem samt berättade hvad han hade sett i butik-
fönstren, att han hade hört skottsmällar och sett soldater, att
han hade sett en ångbåt, att det fanns skepp i Baltemore som
kunde bära fyra sådana slupar som »Sally Lloyd». Han sade
en hel del om salumagasinet, om klockringningen och många
andra saker, som väckte min nyfikenhet i hög grad och hos
mig tände ljusa förhoppningar om lycka i mitt nya hem.
Vi seglade ut ur floden Miles på väg till Baltemore tidigt
en lördagsmorgon. Jag kommer blott ihåg veckodagen, ty vid
denna tid hade jag ingen kunskap om dagarna i månaden eller
ens om månaderna i året. Då seglen tillsattes, gick jag akterut och
skänkte öfverste Lloyds plantage hvad jag hoppades skulle vara
den sista blick jag skulle komma att skänka den eller nå-
gon plats sådan som den. Sedan jag tagit denna sista öfver-
blick öfver trakten, lämnade jag halfdäeket och begaf mig till
fören af båten samt tillbragte återstoden af dagen med att skåda
framåt, intresserande mig långt mera för hvad som låg fjärran än
för hvad som låg nära eller bakom oss. De farkoster som
gledo fram öfver viken voro mycket intressanta föremål för
mig. Den breda viken öppnade sig som en omätlig ocean
för min barnsliga syn, uppfyllande mig med förvåning och
beundran.
Sent på aftonen nådde vi Annapolis, men stannade där
icke länge nog för att stiga i land. Det var den första stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
