Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Jag växer till i kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 -
emot slafveriet. Husbonden får hvarje argument han andrager
vederlagd!, och respekterande faktum, är han nog ädelmodig
och ödmjuk att frigifva slafven med sina bästa välönskningar
för honom.
Det är obehöfligt att säga att en dialog med en sådan
början och ett sådant slut, läst af mig när hvarje nerv i min
varelse var i uppror mot min egen ställning som slaf, grep
mig på det djupaste. Jag kunde icke undgå känslan att
den dag kunde komma, då de väl afpassade svar, som
slafven i detta fall gaf sin herre, funne en motsvarighet
i mitt eget lif. Detta var emellertid icke allt jag fann att svär-
ma för i The Columbian Orator. Jag påträffade där ett af
Sheridans mäktigt gripande tal om den katolska emancipatio-
nen, lord Chathams tal om det amerikanska kriget samt tal
af den store William Pilt och Fox. Detta var idel härliga akt-
stycken för mig, och jag läste dem om och om igen med stän-
digt växande intresse, emedan de alltjämt gåfvo en ny skörd
af vetande, ty ju mera jag läste dem, dess bättre förstod jag
dem. Läsningen af dessa tal ökade betydligt mitt begränsade
förråd af ord och språkliga vändningar och satte mig i stånd
att gifva uttryck åt många betydelsefulla tankar, som ofta blix-
trat genom min själ och dött bort af brist på ord att kläda dem i
Den sanningens väldiga kraft och hjärteransakande uppriktighet,
som trängde igenom slafägarens hjärta och dref honom att låta
sina jordiska intressen fara för den eviga rättvisans kraf, fram-
trädde i en skön belysning i den omtalade dialogen, och ur
Sheridans tal hemtade jag ett djärft och kraftigt angrepp på
förtrycket och det mest lysande försvar af människans rättig-
heter.
Detta var i sanning ett härligt fynd. Om jag någonsin
varit vacklande beträffande åsikten att den allsmäktige på nå-
got sätt befallt slafveriet och beslutit min träldom för sin egen
äras skull, så vacklade jag ej längre. Jag hade nu inträngt i
hemligheten om allt slafveri och allt förtryck och blifvit förvis-
sad om att deras rätta källa är att söka i människans högmod,
maktbegär och girighet.
Jag var icke samme sorglöse, glade gosse, full af lek och
ysterhet, som då jag landsteg i Baltimore. Ljus hade trängt
in i fängelset där jag legat, och jag såg den bloddrypande pis-
kan, som väntade min rygg och järnkedjan, som skulle fjättra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
