Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Min religiösa natur väckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess sannolika resultat, hade mitt sinne öppnat sig för religio-
nen. Jag var icke mer än tretton år gammal, då jag i min
ensamhet och öfvergifvenhet längtade efter någon, till hvilken
jag kunde gå såsom en fader och beskyddare. En hvit meto-
distpredikants predikan — Hanson hette han — blef medlet
att komma mig att känna, att jag i Gud hade en sådan vän.
Han förkunnade att alla människor, stora och små, trälbundna
och fria, voro syndare i Guds ögon och måste ångra sina syn-
der och försonas med Gud genom Kristus. Jag kan icke säga
att jag hade någon synnerligen tydlig föreställning om hvad
som fordrades af mig, men en sak förstod jag väl: Jag var
usel och eländig och hade ingen utväg att göra mig annorlun-
da. Jag rådfrågade en from färgad man, Charles Lawson, och
i en ton af helig känsla sade han till mig att bedja och »kasta
all min omsorg på Herren». Detta sökte jag göra, och ehuru
jag i veckotal var olycklig och förkrossad och slets af tvifvel
och fruktan, fann jag slutligen min börda lättad och mitt hjärta
lindradt. Jag älskade hela människosläktet, slafägarne icke un-
dantagna, ehuru jag afskydde slafveriet mer än någonsin. Jag
såg världen i ett nytt ljus, och mitt största bekymmer gällde
att få bvarje människa omvänd. Min lust alt lära ökades, och
särskildt kände jag ett trängande behof att blifva bekant med
bibelns innehåll. Jag uppsamlade kringspridda blad ur bibeln
från de smutsiga rännstenarna samt tvättade och torkade dem
för att på lediga stunder kunna hemta ett eller två visdomsord
från dem.
Det var under detta sökande efter kunskap om religionen
jag blef bekant med Lawson, en gudfruktig gammal man af de
färgades klass. Han bad icke blott tre gånger om dagen, utan
han bad då han vandrade genom gatorna, under sitt arbete, på
sin kärra, ja öfverallt. Hans lif var ett lif af bön, och hans
ord, när han talade till hvem som helst, rörde sig om en
bättre värld. Onkel Lawson bodde nära herr Hughs hus, och
som jag djupt fäst mig vid honom, gick jag’ ofta med honom
på bönmöte och tillbragte mycket af min lediga tid på sönda-
gen med honom. Den gamle mannen kunde läsa något litet,
och jag var en stor hjälp för honom i att taga ut de svåra
orden, ty jag läste bättre än han. Jag kunde lära honom »bok-
stafven», men han kunde lära mig »anden», och vi hade verk-
ligt vederkvickande stunder tillsammans, under sång och bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
