Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Min religiösa natur väckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 —
Dessa möten fortgingo en lång tid utan herr Hughs och
min matmoders vetskap. Båda visste emellertid att jag hade
hlifvit religiös och tycktes respektera den gudsfruktan mitt sam-
vete ålade mig. Min matmoder var ännu en religionens be-
kännare och tillhörde en klass. Hennes ledare var ingen min-
dre person än pastor Beverlv Waugli, presiderande äldste och
sedermera en af metodist-episkopalkyrkans biskopar.
I betraktande af de omsorger och bekymmer, som åtfölj-
de det lif hon förde och särskildt i betraktande af den ute-
stängning från religiösa sammankomster hon var underkastad,
hade min härskarinna, såsom jag förut nämnt, blifvit ljum och
behöfde blifva uppsökt af sin ledare. Detta förde ofta herr Waugh
till vårt hus och gaf mig ett tillfälle att höra honom uppmuntra och
hedja. Men min förnämste lärare i religiösa ting var onkel Lawson.
Han var min andlige fader och jag älskade honom innerligt
samt var i hans hus hvarje tillfälle jag kunde få. Detta nöje
var emellertid icke länge obestridt. Herr Hugh blef fientligt
stämd mot vår förtrolighet och hotade att piska mig, om jag
gick dit mer. Jag kände mig nu förföljd af en orättfärdig man,
och jag ville gå. Den gode gamle mannen hade sagt mig att
»Herren hade ett stort verk för mig att utföra», och jag måste
bereda mig till’ det, ty det hade blifvit honom ingifvet att jag-
måste predika evangelium. Hans ord gjorde ett djupt intryck
på mig, och jag kände verkligen att något sådant förestod mig,
ehuru jag icke kunde se huru jag någonsin skulle komma i
tillfälle att sätta det i verkställighet. »Den gode Herren skulle
ordna detta i sin egen rätta tid», sade han, och jag måste där-
för fortsätta att läsa och studera skrifterna.
Detta råd och dessa ingifveleser voro icke utan sitt infly-
tande på min karaktär och mitt öde. Han blåste upp min
redan brinnande kärlek till vetande i full låga genom att för- -
säkra mig att jag skulle blifva en nyttig man i världen. Då
jag frågade honom: »Huru skall det kunna ske, och huru skall
jag kunna göra det», var hans enkla svar: »Förtröstapå Herren».
Då jag sade honom: »Jag är slaf och det för lifvet, huru skall
jag kunna göra någonting», brukade han helt lugnt svara:
»Herren kan göra dig fri, min käre vän; allt är möjligt för ho-
nom; haf blott tro på Gud. Bed, och dig skall varda gifvet.
Om du önskar friheten, så bed Herren därom troende, och han
shall gifva dig den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
