Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Min religiösa natur väckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 81
Jag gick en dag öfver herr Waters varf, och då jag fick
se ett par irländare hålla på med att lossa en pråm från sten
eller ballast, steg jag oombedd ombord och hjälpte dem. När
vi hade slutat arbetet, kom en af männen bort till mig och
gjorde mig en mängd frågor och däribland om jag var slaf.
Jag sade honom att »jag var slat för lifvet». Den gode irlän-
daren gjorde en axelryckning och tycktes djupt medlidsam. Han
sade att det var synd att en så präktig liten gosse som jag skulle
vara slaf för lifvet. De hade båda mycket att säga om saken
samt uttryckte det innerligaste deltagande med mig och det af-
gjordaste hat till slafveriet. De gingo så långt att de sade mig,
att jag borde rymma och begifva mig till norden, att jag skulle
finna vänner där och att jag sedan skulle vara så fri som nå-
gon. Jag låtsade icke vara intresserad lör hvad de sade, ty jag
fruktade att de kunde vara förrädiska. Hvita män voro icke
sällan kända för att uppmuntra slafvar till flykt och sedan, för
att få belöning, gripa dem och återföra dem till sina herrar.
Allt under del jag starkt lutade åt åsikten att dessa män voro
hederliga och icke ville mig något ondt, fruktade jag att det
kunde vara annorlunda. Jag ihågkom icke dess mindre deras
ord och råd och skådade framåt mot en flykt till norden såsom
ett utförhart medel att vinna den frihet, efter hvilken mitt hjärta
längtade.
Det var icke mitt slafveri just vid den tiden, som mest be-
dröfvade mig, utan det var utsikten att vara slat för lifvet, som
utgjorde den sorgligaste tanken. Jag var för ung för att tänka
på att rymma genast; dessutom ville jag lära skritva, innan jag
begaf mig i väg, emedan jag kunde komma i tilllälle att be-
höfva skrifva ett pass åt mig. Jag hade nu icke blott hoppet
om frihet, utan äfveri en aning om de medel hvarigenom jag
någon dag skulle kunna vinna detta oskattbara goda. Under
tiden var jag besluten att öka min uppfostrans redan vunna
färdigheter med konsten att skrifva.
Efter följande metod började jag lära mig skrifva. Jag var
mycket på varfvet — herr Ilugh såväl som Durgan & Baileys,
och jag iakttog att timmermännen, sedan de tillyxat och gjort
i ordning ett stycke timmer, skrefvo på det initialerna till nam-
net på den del af skeppet, för hvilken det var afsedt. Då till
exempel ett stycke timmer var färdigt för styrbordsidan, märk-
tes det med bokstafven »S.». Ett stycke för barbordsidan märk-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
