Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slaflifvets skiftningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Slafvarna hyste helt naturligt stor förskräckelse för att råka
i händerna på ägare, som voro begifna på dryckenskap. Hen
Andrew var en inbiten rucklare och hade redan genom sitt ut-
sväfvande lefnadssätt förstört en stor del af sin faders egendom.
Att falla i hans händer betraktades därför som första steget att
blifva såld till den aflägsna södern. Han skulle utan tvifvel
förslösa sin förmögenhet på några få år, ansågs det, och hans
gårdar och slafvar skulle komma att säljas på offentlig auktion
samt slafvarna så drifvas bort till den brännande söderns bom-
ullsfält och riskärr. Detta var orsaken till den djupa bestört-
ningen.
Vid betraktelserna öfver våra sannolika och möjliga ut-
sikter led jag troligen mera än de ilesta af mina medtjänare..
Jag hade lärt hvad det ville säga att erfara god och till och med
öm behandling; de hade aldrig känt till nagot al detta slag.
Lifvet hade för dem varit knaggligt, törnbeströdt och dystert.
De hade till största delen bott på min gamle herres gård i
Tuckahoe och hade måst uthärda herr Plummers stränga re-
gering. Han hade tecknat sin karaktär på de Ilesta ryggarnas
lefvande pergament och lämnat dem hårda och valkiga; min-
rygg var (tack vare min tidiga flyttning till Baltemore) ännu
ömskinnad. Jag hade lämnat en god matmoder i tårar, när
vi skildes, och då sannolikheten att någonsin se henne mera
darrade i vågskålen, kunde den icke undgå att uppväcka oro
och ångest.
Tanken på att blifva slaf åt Andrew Anthony — som nå-
gra få dagar före skiftet hade gripit min hroder Perry i stru-
pen, kastat honom på marken och med sin klack stampat ho-
nom på hufvudet, tills hlodet strömmade ur näsa och öron -
var förskräckligt! Detta djäfvulska förfarande hade ingen bättre
ursäkt än att Ferry gått att leka, då herr Andrew behöfde ho-
nom för någon obetydlighet. Efter denna grymma behandling
af min broder sade han, varseblifvande mig där jag bestört
stirrade på honom: »Det är så jag skall sköta om dig endera da-
gen», menande förmodligen, då jag kom i hans ägo. Denna
hotelse, kan läsaren lätt tänka sig, var mycket lugnande för
mina känslor.
Andtligen var ångesten och ovissheten slut och det, lofvad
vare en god försyn, i öfverensstämmelse med mina önskningar.
Jag tillföll fru Lucretia, den kära damen som förhand mitt huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
