Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slaflifvets skiftningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 -
hans plantage med slafvar; hon hade hlifvit mormors mor i
hans tjänst. Hon hade vårdat honom i hans barndom, tjanat
honom hela lifvet igenom samt torkade vid hans död den kalla
dödssvetten från hans panna och tillslöt hans ögon lör alltid.
Hon var icke dess mindre slaf — en slaf för lifvet en
slaf i främlingars händer; och i deras händer såg hon sina bam,
sina barnbarn och sina barnbarns barn, utskiftade som en llock
får, utan att glädjas med den lilla förmånen af ett enda ord om
deras eller hennes öde. Och för att sätta kronan pa sin laga otack-
samhet mot min’ mormor, mot henne som nu var mycket gammal
efter,att hafva öfverlefvat min gamle herre och alla hans barn, efter
att hafva setl deras begynnelse och slut, kunde hennes nuvarande
ägare — hans sonson — då han fann att hon var af föga Vvär-
(1e — när hennes gestalt redan var bräckt al ålderns kiämpoi
och fullständig hjälplöshet obevekligt smög sig öfver hennes en
gång rörliga lemmar — föra henne till skogen, bygga henne en
liten hydda med en lerspis samt därpå tilldela henne den fri-
kostiga förmånen att få underhålla sig själl där i tullständig en-
samhet, sålunda i verkligheten knuffande henne id att dö. Om
min stackars, kära gamla mormor nu lefver, lefver hon för att
minnas och sörjas öfver förlusten af barn, barnbarn och barn-
barns barn.
Hjärtat är tröstlöst. De omedvetna barnen, som en gång
dansade i hennes närvaro äro borta. Hon trefvar sig väg i ål-
derdomens skymning efter en dryck vatten. I stället löi bai -
nens röster hör hon om dagen dufvans snyftande klagotoner
och om natten den hemska ugglans tjut. Allt är mörker. Graf-
ven är för dörren; och nu, nedtyngd af ålderns krämpor och
värk, då hufvudet lutar mot fotterna, då början och slutet af
den mänskliga tillvaron mötas samt hjälplös barndom och svag
ålderdom förenas, nu — vid denna tid da den ömhet och kär-
lek som endast barn kunna skänka allra bäst behöfves - läm-
nas min stackars mormor, den kärleksfulla modern till toll
barn, alldeles ensam i den lilla hyddan framför några slock-
nande bränder.
Två år efter fru Lucretias död, gifte herr Tomas om sig.
Det var med Rowena Hamilton, äldsta dottern till herr William
Hamilton, en rik slafägare på Marvlands östkust och bodde
omkring tre kvarts mil från St. Michaels, där herr Thomas Auld
då bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
