Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slaflifvets skiftningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 89
Icke långt efter sitt giftermål hade herr Thomas en miss-
hällighet med herr Hugh, och som medel att straffa honom be-
fallde han honom sända mig hem. Som orsaken till miss-
hälligheten torde tjäna att helysa söderns ridderlighet och sö-
derns mänsklighet för femtio år sedan, skall jag berätta den.
Bland min tant Millys barn var en dotter, vid namn Hen-
ny. Som helt liten hade Henny fallit i elden och bränt sina
händer så illa, att de voro af mycket ringa gagn för henne.
Hennes fingrar voro nästan indragna i Hathänderna. Hon lyc-
kades verkligen uträtta ett och annat, men betraktades knap-
past värd att hafva af föga större värde än en häst med ett
brutet ben. Denna onyttiga ägodel, vanskapad och lytt, sände
kapten Auld till Baltemore.
Efter att hafva beredt den stackars Henny en svår pröf-
ning, kommo herr Hugh och hans hustru till den slutsatsen,
att de icke hade någon användning för den stackars krymp-
lingen och skickade henne tillbaka till herr Thomas. Detta tog
den senare som en handling ,af otacksamhet å sin broders sida,
och som ett tecken till sitt misshag fordrade han, att jag ge-
nast skulle sändas till St. Miehaels, sägande: »Om han icke
kan behålla Hen, skall han icke ha Fred heller.»
Här kom nu en ny skakning för mina nerver, en ny af-
brytning af mina planer och en ny lösslitning från mina reli-
giösa och sociala förbindelser. Jag var nu en stor gosse. Jag
hade blifvit mycket nyttig för åtskilliga unga färgade, som gjort
mig till sin lärare. Jag hade lärt några af dem läsa och var
van att tillbringa många af mina lediga stunder med dem. Vår
ömsesidiga tillgifvenhet var stark och jag fruktade högeligen
skilsmässan. Men saknad hos slafvar tjänade till intet; mina
önskningar voro intet; min lycka var min herres leksak.
En förändring hade ägt rum både hos herr Hugh och
hans en gång fromma och ömma maka. Inflytandet af bränn-
vin och dåligt sällskap på honom samt af slafveri och social
isolering på henne hade verkat fördärfbringande på bådas ka-
raktärer. Thomas var icke längre »lille Thonnny», utan var
en stor gosse och hade lärt att antaga sin klass’ miner mot mig.
Min ställning i herr Hughs hus var därför ingalunda så behag-
lig som under de föregående åren. Min tillgifvenhet hade sina
fästen utom familjen. Den tillhörde dem som jag meddelade
undervisning och de hvita gossar, af hvilka jag mottagit under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
