Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BSS ’ mSSBSBP ?S - .. . -.’ stä^ä
FEMTONDE KAPITLET.
Covey, negertuktaren.
M
orgonen den första januari 1834, med dess isande vind och
bitande frost, som stod i full harmoni med vintern i mitt
sinne, befann jag mig, med ett litet klädesknyte buret vid än-
dan af en käpp öfver axeln, på stora vägen, styrande kosan
mot Coveys, dit min vredgade herre befallt mig gå. Han hade
hållit sitt löfte och anförtrott mig utan förbehåll åt denne hår-
de mans välde. .
Åtta eller tio år hade nu gått, sedan jag togs fran mm
mormors hydda i Tuckahoe, och dessa år hade jag till stör-
sta delen tillbragt i Baltemore, där jag, såsom läsaren redan
sett behandlades jämförelsevis väl. Jag skulle nu pejla de dju-
pare afgrunderna i slatvens lif. Min nye herre var känd för
sitt våldsamma och vilda lynne, och min enda tröst, då jag
begaf mig åstad för att lefva tillsammans med honom, var viss-
heten att finna honom precis sådan han framställts af det all-
männa ryktet. Det fanns hvarken glädje i mitt hjarta eller
spänstighet i min hållning, då jag begai mig i väg till tyran-
nens hem. Svälten gjorde mig glad att få lämna Thomas Aulds
hem, och den grymma piskan gjorde mig rädd att gå till Co-
veys’ Det var emellertid omöjligt att undkomma, och därför
vandrade jag med tunga och sorgmodiga steg den mil som lag
mellan hans hus och St. Michaels, tänkande mycket under den
ensliga vandringen på min olyckliga ställning. Men att tänka
var allt hvad jag kunde göra. Som en fisk i ett nät, hvilken
tillätes att leka för en tid, nalkades jag hastigt stranden, fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
