Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
på alla sidor. »Jag är», tänkte jag, »blott lekboll för en makt
som icke allägger någon räkenskap för vare sig min välfärd
eller min lycka. Genom en lag som jag kan fatta, men icke
undvika eller motstå, ryckes jag utan förbarmande från en öm
mormor och drifves bort till en hemlighetsfull gammal herres
hem; på nytt flyttas jag därifrån till en herre i Baltemore; där-
ifrän ryckes jag bort till östkusten för att värderas med mar-
kens djur och med dem delas och ställas undan för en ägares
läkning; så skickas jag tillbaka till Baltemore, och nu fäster jag
mig vid nya löremål och börjar hoppas att inga flera hårda
skakningar skola förestå mig, men en tvist uppstår mellan brö-
der, och jag slites åter bort och sändes till St. Michaels; och
nu är jag stadd på vandring från denna senare plats till en ny
henes hem, där jag kan förstå att jag som ett vildt ungt ar-
betsdjur skall tvingas under en bitter och lifslång träldoms ok.»
I ndei tankar och rellektioner sådana som dessa, kom jag
i sikte af en liten träfärgad byggnad ungefär halfannan ldlome-
tei tian stoia vägen, som jag, al den beskrifning jag fått vid
affärden, lätt igenkände som mitt nya hem. Chesapeakeviken,
på hvars framskjutande strand det lilla trähuset stod, hvitt af
det skum som uppstänktes af den våldsamma nordvästvinden,
Poppelön, betäckt med en tät svart skog, som reste sig mitt ute
i denna hallocean, och Keatudden, sträckande sina sandiga,
ökenlika stränder ut i den skumhöljda viken, voro alla i sikte
och tjänade att gifva djupare intryck af scenens vildhet och
ödslighet.
De goda kläder jag fört med mig från Baltemore voro nu
utslitna och hade icke ersatts med andra, ty herr Thomas
brydde sig lika lite om att utrusta oss mot köld som mot hun-
ger. Mött här af en nordanvind, som sopade fram öfver en
öPPen plats af sex mils utsträckning, var jag glad att komma
i skydd hvar som helst, och jag skyndade därför hastigt fram
till det träfärgade huset. Familjen bestod af herr och fru Co-
vey, fru Kemp (en ryggbruten kvinna), syster till fru Covey
William Hughes, kusin till herr Covey, Caroline, köksan, Bill
Smith, en legd man, och mig. Bill Smith, Bill Hughes och jag,
voro arbetsstyrkan på gården, som omfattade två hundra femtio
till ti e hundra tunnland. Jag skulle nu för första gången i
mitt lif blifva åkerarbetare, och i min nya sysselsättning fann
jag mig till och med otympligare än en grön landtgosse torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
