Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 —
få allt att gå i flygande fart. Det var emellertid knappast be-
hölligt för herr Covey att vara kroppsligt närvarande på åkern
för att få arbetet att gå med tlit. Han hade förmågan att låta
oss känna att lian alltid var närvarande. Genom en serie skick-
ligt anordnade öfverraskningar, som han ställt till, var jag be-
redd att få se honom i hvarje ögonblick. Hans metod var att
aldrig nalkas det ställe, där hans arbetare voro sysselsatta på
ett öppet, manligt och direkt sätt. Ingen tjuf var någonsin
skickligare i allehanda finter än denne Covey. Han brukade
krypa och kräla i diken och fördjupningar, gömma sig bakom
stubbar och buskar och visa så mycket af ormens list, att Bill
Smith och jag aldrig kallade honom vid något annat namn än
»ormen». Hälften af hans färdighet i konsten att kufva negrer
bestod, skulle jag tro, i detta slags list. Vi voro aldrig trygga.
Han kunde se eller höra oss nästan hela tiden. Han fanns för
oss bakom hvarje stubbe, träd, buske och stängsel pä planta-
gen. Han förde detta systematiska bedrägeri så långt att han
stundom kunde stiga till häst och låta oss tro att han begaf
sig till St. Michaels, men trettio minuter senare kunde man
finna hans häst bunden i skogen och honom själf liggande som
en orm i diket med hufvudet lyft öfver dess kant eller vid nå-
got hörn af åkerinhägnaden, iakttagande hvarje slafvarnas rÖT
relse.
Jag vet då han kom fram till oss och gaf oss detaljerade
order för vårt arbete på förhand, som om han lämnade hem-
met för att vara borta flera dagar, och innan han hunnit hall-
vägs till huset, kunde han begagna sig af vår ouppmärksamhet
för hans rörelser för att göra helt om, dölja sig bakom något
slags stängsel eller träd och betrakta oss till solens nedgång.
Så ömkligt och föraktligt allt detta är, står det i nära öfver-
ensstämmelse med den karaktär slafägarens lii var egnadt att
skapa. Det fanns ingen jordisk lockelse i slafvens ställning, som
kunde förmå honom till troget arbete. Fruktan för straff var
enda bevekelsegrunden till all slags flit hos honom. Med kän-
nedom härom såsom slafägaren hade och dömande slafven et-
ter sig själf, slöt han helt naturligt att slafven skulle blitva latr
så snart denna orsak till fruktan saknades. Därföre utöfvades
också allehanda små bedrägerier för att ingifva fruktan.
Men hos herr Covey var bedrägeri naturligt. Allt hvad
han ägde af kunskaper och religion anslöt sig till denna benä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
