Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 106 —
täristik jag gifvet dem, men nej, de hade redan haft sitt upp-
tåg och kunde nu tillåta sig att vara extra beskedliga samt lydde
villigt order och tycktes förstå dem lika bra som jag själf. Yäl
hunnen till skogen, kom min plågoande, som hela tiden tyck-
tes gifva akt på oxarnas goda uppförande, fram till mig och
befallde mig att stanna vagnen, beledsagande sin befallning med
hotelsen, att han nu skulle lära mig förstöra grindar och dröna
bort min tid, när han skickat mig till skogen. Låtande hand-
ling följa på orden, gick Covey hort till ett stort svart gummi-
träd, hvars unga skott vanligen användas till oxkäppar, emedan
de äro ytterst sega. Tre af dessa käppar, från fyra till sex fot
långa, skar han af och afkvistade med sin stora fällknif. Där-
på befallde han mig taga af mina kläder. På denna orimliga
befallning svarade jag intet, men i min skenbara omedvetenhet
och ouppmärksamhet för befallningen röjde jag mycket tydligt
ett fast beslut att icke göra något sådant, »Om du skall slå mig»r
tänkte jag, »kan du göra det utanpå kläderna.» Efter många
hotelser, som icke gjorde något intryck på mig, rusade han på
mig med något af en vargs vilda ursinne, slet af mig de få och
tunna klädesplagg jag hade på mig och började på min rygg
slita ut de tunga käppar han skurit af gummiträdet. Denna
piskning var den första i en serie af piskningar, och ehuru
mycket sträng, var den det mindre än många, som kommo ef-
ter den och det för förbrytelser vida obetydligare än förstörin-
gen af grinden.
Jag stannade hos herr Covey ett år (jag kan icke säga att
jag lefcle hos honom), och under de sex första månaderna jag
var där, piskades jag med käppar eller remmar hvarje vecka.
Värkande hen och en sårig rygg voro mina ständiga följesla-
gare. Så flitigt piskan användes, afsåg dock herr Covey mindre
den som medel att kufva mitt sinne än ett hårdt och ihållande
arbete. Han tvang mig att arbeta till det yttersta af mina kraf-
ter. Från dagningen till mörkrets inbrott hölls jag strängt till
arbete på åkern eller i skogen. Under vissa årstider kvarhöllos
vi på åkern till klockan elfva och tolf på natten. Vid dessa
tillfällen brukade Covey vara hos oss på fältet och drifva på
oss med ord eller slag, som honom bäst syntes. Det fanns in-
gen möjlighet att bedraga honom. Han visste noga livad en
man eller gosse kunde utföra och höll strängt räfst med båda.
När han ville, kunde han själf arbeta som en riktig turk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
