Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 -
denna fördel är mycket större om natten. Jag var icke i stånd
att inlåta mig i en fysisk kamp, och jag tog min tillflykt till
den svages vanliga utväg. Jag gömde mig bland löfven för att
förekomma upptäckt. Men då nattvandraren i skogen kom när-
mare, fann jag honom vara en vån, icke en fiende, en slaf till-
hörande herr William Groomes i Easton, en godhjärtad kamrat
vid namn »Sandy». Sandy bodde hos herr Kemp detta ai, nå-
got mera än en halt mil från St. Michaels. Han hade liksom
jag blifvit bortlegd detta år, men i olikhet med mig hade han
icke blifvit bortlegd för att tuktas. Han var make till en fri
kvinna som bodde i den lägre delen af »Poppie Neck», och han
var nu på väg genom skogen för att besöka henne och till-
bringa söndagen med henne.
Så snart jag förvissat niig, att den som så störde enslig-
heten omkring mig icke var en fiende, utan den godhjärtade
Sandy — en man lika känd bland slafvarna i grannskapet för
sitt goda hjärta som för sitt goda förstånd — steg jag fram ur
mitt gömställe och gaf mig till känna för honom. Jag lörkla-
rade de omständigheter under de förflutna två dagarna som
drifvit mig till skogen, och han deltog djupt med mig i min
olycka. Det var vågadt af honom att gömma mig, och jag’ kunde
icke bedja honom göra det, ty hade jag blifvit påträffad i hans
hydda, skulle han halva blifvit straffad med trettionio piskrapp
på sin bara rygg, om icke värre. Men Sandy var för ädelmo-
dig för att låta fruktan för straff hindra sig i att bispringa en
broder i träldomen, som hungrade och var utan tak öfver huf-
viulet, och därför följde jag honom på hans egen uppmaning
hem till hans hustru — ty huset och jordtäppan voro hennes,
alldenstund hon var en fri kvinna.
Det var vid midnatt, men hans hustru kallades upp, en
eld gjordes i ordning, litet majsmjöl blandades hastigt med salt
och vatten, och en askkaka bakades skyndsamt för att stilla
min hunger. Sandys hustru stod icke efter honom i godhet;
båda tycktes skatta det som en förmån att få bispringa mig,
ty ehuru jag var hatad af Covey och min herre, var jag älskad
af de färgade, emedan de trodde mig hatad för mitt vetande
och förföljd emedan jag’ var fruktad. Jag var den enda slaf i
denna trakt, som kunde läsa och skrifva. Där hade funnits en
annan man, tillhörande herr Hugh Hamilton, som kunde läsa,
men han, stackars man, hade kort efter sin hitkomst blifvit såld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
