Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 123 —
till den fjärran södern. Jag såg honom i sina bojor på kärran,,
då han skulle töras till Easton för att säljas, vingsträckt som
ett årsgammalt slaktdjur. Mitt vetande var nu mina förslaf-
vade bröders stolthet, och utan tvifvel kände Sandy något af
det allmänna intresset för mig på denna grund. Måltiden var
snart färdig, och ehuru jag sedan dess ätit festmåltider med
uppsatta män i samhället på denna och andra sidan hafvet,
var denna måltid af askkaka och kallt vatten tillsammans med
Sandy den smakligaste i hela mitt lif och den som nu är mest
lefvande för minnet.
Efter måltiden inläto vi oss, Sandy och jag, i en diskussion
af livad som var möjligt för mig under de faror och svårigheter
som förmörkade min stig. Frågan var om jag’ måste gå till-
baka till Covey eller kunde försöka att rymma. Vid noggrant
öfvervägande befanns det senare vara omöjligt, ty jag var på
en trång landtunga, där hvarje väg som förde därifrån skulle
röja mig för mina förföljare.
Jag fann i Sandy en god rådgifvare. Han var icke blott
en religiös man, utan han bekände sig tro på ett system, för
hvilket jag icke har något namn. Han var en äkta afrikan och
hade ärft något af de såkallade magiska krafter, som sagts till-
höra de österländska folken. Han sade att han kunde hjälpa
mig; i just denna skog fanns en ört, som kunde plockas om
morgonen och besatt alla de krafter, som erfordrades till mitt
beskydd och om jag ville följa hans råd, skulle han skalfa mig
roten af den ört hvarom han talade. Han sade mig vidare»
att om jag ville taga denna rot och hära den på min högra
sida, skulle det vara omöjligt för Covey atl tilldela mig ett enda
slag, ty med denna rot på mig kunde ingen hvit man piska
mig. Han sade, att han burit den i många år och till fullo
pröfvat dess förtjänster. Han hade aldrig erhållit ett enda slag
af en slafägare, sedan han börjat hära den, och han väntade
aldrig att få något sådant, ty han tänkte alltid bära denna rot
till sitt beskydd. Han kände Covey väl, ty fru Covey var dot-
ter till fru Kemp, och han (Sandy) hade hört om den barba-
riska behandling jag varit underkastad och ville gärna göra nå-
got för mig.
Nu var allt detta tal om roten orimligt och löjligt för mig,
om icke rent af syndigt. Jag förkastade först tanken att detta
enkla bärande af en rot på min högra sida kunde äga någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
