- Project Runeberg -  Negerslafven : Fredrik Douglass lefnadsöden skildrade af honom själf /
131

(1909) [MARC] Author: Frederick Douglass - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Sista gången jag skulle piskas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 131 —
verkligt slagen. Åtskilliga försök gjordes nog, men de voro alla
ntan framgång. Knuffad kunde jag visserligen blifva, men det
fall jag beskrifvit var slutet på den djuriska misshandel, som slaf-
veriet dragit öfver mig.
Läsaren skulle kanske vilja veta, hvarför Covey sedan jag
så svårt förnärmat honom, icke öfverlämnade mig åt myndig-
heterna, hvarför Marylands lag, som påbjöd hängning för den
slaf, som gjorde motstånd mot sin herre, icke gjordes gällande
mot mig och hvarför jag i alla händelser icke, såsom vanligt
var i dylika fall, fördes bort för alt piskas offentligen till var-
ning för andra slafvar och som medel att afskräcka mig från
att begå samma förbrytelse igen. Jag tillstår att det lättvindiga
sätt, hvarpa jag kom undan alltid var föremål för min förvåning,
och till och med nu kan jag icke till fyllest förklara saken,
ehuru det sannolika är, att Covey blvgdes att göra det kändt,
huru han blifvit öfvervunnen af en gosse om sexton år. Han
åtnjöt det obegränsade och synnerligen värdefulla ryktet atl
vara en första klassens uppsyningsman och negertuktare, och
tack vare detta rykte var han i stånd att skaffa sig arbetare
mot mycket obetydlig ersättning och med ringa besvär. Hans
intresse och hans högmod torde gemensamt hafva ingif-
vit honom såsom det klokaste att låta saken passera i
tysthet.
Det är kanske icke så alldeles rekommenderande för mig
att jag, efter denna sammandrabbning med Covey, stundom
afsiktligt sökte utmana honom till anfall genom vägran atl
hålla jämna steg med de andra arbetarna på fältet; emellertid
kunde jag aldrig reta honom till en ny strid. Jag var besluten
att göra honom allvarlig skada, om han någonsin mera försökte
lägga våldsam hand på mig,
»Du ärfde träl, säg, vet du ej alt den
Som fri vill bli, han måste kämpa själf?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafven/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free