Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
en svårighet. Sådana tankar och afsikter, som jag nu närde
kunde icke sysselsätta mitt sinne länge utan att röjas för fors-
kande och ovänliga iakttagare. Jag hade skäl att frukta att mitt
mörka ansikte skulle visa sig allt för genomskinligt att säkert
dölja mitt djärfva företag. Planer af stor betydelse hafva ofta
smugit sig genom stenmurar och låtit sina upphofsmän för-
blifva dolda. Men här fanns ingen stenmur, som kunde dölja
mitt uppsåt. Jag önskade kunna gifva bort mitt stackars
skvallrande ansikte för en indians orörliga drag, ty det var
långt ifrån att bestå profvet för de forskande blickar jag dagli-
gen mötte.
Det låg i slafägarnes intresse och tillhörde deras uppgift
att studera människonaturen och särskildt slafnaturen för prak-
tiskt ändamål, och många af dem hade nått en förvånande färdig-
het häri. De hade icke att arbeta med jord, trä och sten, utan
med människor, och så vidi de brydde sig om sin säkerhet och
framgång, måste de känna det materiel, hvarmed de hade att
arbeta. Med så många tänkande varelser som slafägarne hade
omkring sig, var stor försiktighet af nöden. De vakade därför
med skickliga och öfvade ögon och lärde sig med stor noggrann-
het läsa slafvens sinnestillstånd tvärs igenom hans svarta an-
sikte. Ovanlig nykterhet, tydlig sinnnesfrånvaro, slöhet och lik-
giltighet, ja hvarje stämning, som skilde sig från det alldagliga,
ledde till misstanke och förhör. Litande på sin öfverlägsna
ställning och vishet, brukade de ofta pina slafven till bekännel-
se genom att påstå sig känna sanningen af sina anklagelser.
»Du har fått djäfvulen i dig, men vi ska piska honom ur dig»,
brukade de säga. Jag har ofta på detta sätt torterats på blotta
misstanken. Det var därför nödvändigt att vaka öfver mitt
uppförande, så att icke fienden skulle få öfvertaget öfver mig.
Men med all vår försiktighet och instuderade förbehållsamhet är
jag icke säker, att icke herr Freeland misstänkte att icke allt
var rätt beställdt medi oss. Det syntes, att han bevakade oss
strängare, sedan flyktbeslutet fattats och börjat diskuterats bland
oss. Människor se sällan sig själfva på samma sätt som andra
se dem, och under det att för oss själfva allt som stod i
sammanhang med vårt flyktbeslut tycktes dolt, hade kanske
herr Freeland med slafägarens egendomliga förutseende upp-
spårat den stora tanke, som störde vår frid. Då jag nu ser
tillbaka, är jag mera böjd att tro att vi, så kloka vi voro,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
