Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allra bästa för att få dem genomträngda af mina åsikter och
känslor. Sedan jag nu var helt väckt och hade kommit till en
bestämd föresats, gjorde jag mig till godo all den lilla beläsen-
het jag ägde, som hade afseende på de mänskliga rättigheterna,
i mina samtal med mina vänner. Min Golumbian Orator,
denna pärla till bok, med dess vältaliga föredrag och ud-
diga dialoger, som så kraftigt fördömde förtryck och slafveri
berättande hvad människor vågat, gjort och lidit för att er-
hålla frihetens oskattbara goda — var ännu lefvande i min
hågkomst och rörde sig i meningarna af mitt tal med färdig-
heten hos väl öfvade soldater, som gå igenom sin exercis. Jag
började här min bana som offentlig talare. Jag tog tillsammans
med Henry och John slafveriet iöfvervägande och slungade mot
det Guds evigas rättvisas fördömmande vredesflammor. Mina
kamrater voro hvarken likgiltiga, slöa eller olämpliga på något
sätt. Våra känslor voro mera lika än våra åsikter. Alla
voro redo att handla, så snart en användbar plan framställdes.
»Visa oss hur saken skall utföras», sade de, och allt annat är
klart.»
Vi voro alla utom Sandy helt och hållet fria från slafsy-
stemets snärjande prästlist. Det var förgäfves, som vi undervi-
sats från predikstolen i St. Michaels om plikten att lyda våra
herrar, att erkänna Gud som upphofsman till vårt slafveri, att
betrakta rymning som ett brott mot såväl Gud som människor,
att anse vårt slafveri som en nådefull och välgörande anord-
ning, att hålla vår ställning i detta land som ett paradis mot
den vi undanryckts i Afrika, att betrakta våra hårda händer
och mörka färg som ett bevis på Guds misshag och som ett
tecken, att vi voro bestämda för slafveriet samt tro, att förhål-
landet mellan herre och husbonde beredde ömsesidiga välsig-
nelser och att vårt arbete icke var af större gagn för våra her-
rar än våra herrars omtanke var för oss. Fader Lawsons hög-
tidliga ord om hvad jag borde blifva och hvad jag kunde blif-
va såsom verktyg för Guds försyn hade icke fallit ofruktsam-
ma i mitt sinne. Jag hade nästan hunnit till gränsen för manna-
åldern, och min barndoms profetior voro ännu ouppfvllda. Tan-
ken att år efter år gått förbi och mina bästa beslut att rymma
förfelats och förbleknat, att jag ännu var slaf, med utsikterna
att vinna friheten förminskade och alltjämt under förminskning
— var icke något, som lätt kunde sofvas bort. Men här kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
