Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 143 —
hade nu kommit att inse, att vi hade rätt därtill trots hvarje
hinder som kunde möta, ja om så våra herrars lif stode hind-
rande i vägen.
Usikterna voro icke alltid ljusa. Stundom voro vi nästan
’frestade alt öfvergifva företaget och försöka återvända till det
mått af sinnesfrid, som äfven en man vid foten af galgen torde
kunna känna, när allt hopp om räddning försvunnit. Vi voro
ibland tillitsfulla, djärfva och beslutsamma och ibland åter
tveksamma, rädda och vacklande, hvisslande som gossen på
kyrkogården för att hålla spökena borta.
Om läsaren kastar en blick på kartan och ser huru nära
Marylands östkust ligger Delaware och Pennsylvania, skall det
kanske synas honom rentaf löjligt att betrakta den föreslagna
flykten som ett fruktansvärdt företag. Men för att förstå måste
man såsom någon sagt, stå för det ifrågavarande företaget.
Slafägarna sökte inplanta hos sina slafvar tron på slafområdets
gränslösa utsträckning och deras egen obegränsade makt. Af-
ståndet var emellertid icke det förnämsta bekymret, ty ju när-
mare en slafstat låg en fri stat, dess större var svårigheten.
Legda människotjufvar oroade nämligen gränserna. Därtill
visste vi äfven att blotta uppnåendet af en fri stat icke gjor-
de oss fria, utan att vi hvarhälst vi fångades kunde återsän-
das till slafveriet. Vi visste icke om någon plats på denna
sidan oceanen, där vi kunde vara trygga. Vi hade hört talas
om Kanada, då den amerikanske trälens enda verkliga Kanan,
endast som ett land dit vildgåsen och svanen togo sin tillflykt
vid slutet af vintern för att undkomma sommarhettan, men
icke som ett hem för människor. Jag visste verkligen icke att
det fanns en stat New-York eller en stat Massachusetts. Jag
hade hör talas om Pennsylvania, Delaware och New Jersy och
alla söderns stater, men var ytterligt okunnig om de fria sta-
terna. Staten New-York var vår norra gräns, och att komma
dit samt ständigt vara plågad af möjligheten att jagas ned och
kastas tillbaka i slafveriet med vissheten att blifva behandlad
tio gånger värre än någonsin förut, var en utsikt som väl kunde
vålla någon tvekan. Saken ställde sig ofta lör våra upphettade
hjärnor så: vid hvarje port genom hvilken vi hade att gå, sågo vi en
väktare, vid hvarje färja en vaktpost, på hvarje bro en skyltvakt,
■och i hvarje skog en patrull eller ett slafjägareband. Vi voro af-
spärrade på hvarje sida. Det goda vi sökte och det onda vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
