Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 144 —
flydde balanserade på en våg, och det ena vägde mot det and-
ra. På ena sidan stod slafveriet, en allvarsdiger verklighet som
förfärlig stirrade oss i ansiktet, med millioners blod på sin sö-
lade klädnad, hemsk att skåda, glupskt uppslukande vårt hårda
arbetes frukter och födande sig på vårt kött. Detta var det
onda vi ville undkomma. På andra sidan, långt borta, gömd
i det dunkla fjärran, där alla konturer blott syntes som skug-
gor under nordstjärnans fladdrande sken, bakom någon knagg-
lig klippa eller något snöbetäckt berg. stod en tvetydigt frihet,
halft förfrusen, som vinkade oss till sina isiga regioner. Detta
var det goda vi sökte. Skillnaden var densamma som mellan
visshet och ovissshet. Detta var i och för sig nog att göra oss
vacklande, men när vi kommo att betrakta den otrampade väg
vi hade att gå och gissa de många möjliga svårigheterna, skrämdes
vi och voro stundom nära att gifva upp kampen helt och hållet.
Läsaren kan föga göra sig en föreställning om de spök-
bilder, som under sådana omständigheter skulle uppstiga fram-
för en slafs obildade sinne. På båda sidor sågo vi bister död,
som antog en mångfald af rysliga skepnader. Än var det hun-
gersnöden som tvang oss att i ett främmande och vänlöst land
äta vårt eget kött. Än kämpade vi med vågorna och drunk-
nade. Än jagades vi af hundar samt upphunnos och sletos i
stycken af deras grymma tänder. Yi stungos af skorpioner,
jagades af vilda djur, betos af ormar och värst at allt, sedan
vi lyckats simma öfver strömmar, undkomma vilda djur, sofva
i skogarna, lida hunger, köld, hetta och nakenhet, upphun-
nos vi af legda människotjufvar, som i lagens namn och för
den trefaldt förbannade belöningen kanske skulle skjuta på oss,
döda somliga, såra andra och fånga alla. Denna mörka tafla
som upprullades af okunnighet och fruktan, skakade emellan-
åt i hög grad vårt beslut och kommo oss icke sällan att hällre vilja
dragas med de olyckor vi redan hade än lly till andra, som vi icke
kände till. Jag är långt ifrån att vilja prisa denna omständig-
het i min erfarenhet, och dock tror jag, att jag för läsaren skall
synas som om jag ville det, men säkert är att ingen kan be-
skrifva den förfärliga ångest som slafven kände, då det blef
ovisst om flykten skulle komma att företagas. Allt hvad han
har står på spel, och till och med hvad han icke har står äfven
på spel. Det lif han har kan förloras, och den frihet han söker
skall kanske icke vinnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
