Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 148 —
liga att tillfredsställa frågaren. Yi voro alla lifligt genomträngda
at vikten af att vara lugna och besitta själfbehärskning, när vi
tilltalades, om vi skulle komma att tilltalas, och vi repeterade
mer än en gång för hvarandra, huru vi skulle uppföra oss i
pröfningens stund.
Det var långa, pinsamma dagar och nätter, som nu följde.
Oron var ytterst plågsam. Att afväga sannolikheter, där lif och
frihet hänga på utgången, fordrar starka nerver. Jag längtade
efter handling och var glad då den dag, vid hvars slut vi skulle
begifva oss af, dagades för oss. Att sofva natten förut kunde
icke komma i. fråga. Jag kände sannolikt djupare än någon af
mina kamrater, emedan jag var upphofsman tillföretaget. An-
svaret för det hela hvilade på mina skuldror. Äran af fram-
gången samt skammen och vedervärdigheterna i händelse af
misslyckande kunde icke vara likgiltiga ting för mig. Yår föda
var anskaffad, våra kläder nedpackade; vi voro redo att begif-
va oss af och väntade otåligt på lördagsmorgonen — betraktan-
de den som vår träldoms sista.
Jag kan icke beskrifva stormen och upproret i min hjärna
denna morgon. Läsaren torde vara god och minnas, att en
olycklig rymmare i en slafstat icke blott var underkastad grym
tortyr och det förskräckliga ödet att blifva såld till den fjärran
södern, utan äfven ofta blef ett föremål för de andra slafvar-
nas afsky. Han anklagades för att göra de andra slafvarnas
ställning odräglig genom att göra dem alla misstänkta för sina
herrar — utsätta dem för noggrannare bevakning och framkal-
la större inskränkningar i deras förmåner. Jag var mycket
rädd för anklagelser från detta håll. Det var också svårt för
en slafherre att tro att icke de förrymda slafvarna hjälpts på
flykten af någon af sina medslafvar. Då därför en slaf sakna-
des, blef hvarje slaf på platsen underkastad ett strängt förhör
angående sin kunskap om företaget.
Vår ängslan blef allt häftigare och häftigare, då tiden för
vår tillämnade afresa närmade sig. Yi kände djupt, att det var
en fråga om lif och död för oss, och vi voro fullt beslutna att
strida såväl som fly, om en sådan ytterlighet skulle blifva nöd-
vändig. Men pröfvostunden hade ännu icke kommit. Det var
lätt att besluta, men icke så lätt att handla. Jag väntade att
kanske någon skulle draga sig tillhaka i det sista; det var na-
turligt om så skulle blifva; därför förlorade jag under mellan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
