Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 151 —
Jag gick mot dem i dörren och frågade hvad de önskade,
hvarvid rättstjänarna höggo fatt i mig och sade mig, att jag
gjorde bäst i att icke göra motstånd; jag hade ställt mig snyggt
ut eller sades hafva gjort det; de skulle blott föra mig dit, där jag
kunde förhöras; de skulle föra mig inför min herre i St. Michaels,
och om bevisen emot mig icke visade sig sanna, skulle jag få kom-
ma lös igen. Jag var nu fast hunden och helt i mina tillfångataga-
res våld. Motstånd var fåfängt. De voro fem till antalet, beväpnade
till tänderna. Då de försäkradt sig om mig, vände de sig till John
Harris, och inom få ögonblick lyckades de binda honom lika fast
som de bundit mig. Därnäst vände de sig mot Henry Harris, som
nu hade återvändt från stallet. »Lägg händerna i kors», sade rätts-
tjänaren till Henry. »Jag vill inte», sade Henry med en stäm-
ma så fast och klar och en hållning så bestämd, att han
för ett ögonblick hejdade alla åtgärder. »Vill du inte lägga
händerna i kors,» sade Tom Graham, rättstjänaren. »Nej, jag
vill inte», svarade Henry med ökadt eftertryck. Herr Hamilton,
herr Freeland och rättstjänarna närmade sig Henry. Två af
de senare drogo fram sina blanka pistoler och svuro vid Guds
namn, att han skulle korsa sina händer, eller skulle de skjuta
ned honom. Hvar och en af dessa legda banditer spände nu
hanen på sina pistoler och sträckte, med pekfingret tydligt på
trycket, sina mordvapen mot den obeväpnade slafvens hröst,
sägande, att om han icke korsade sina händer, skulle de, »sprän-
ga hans förb. hjärta ur honom». »Skjut mig, skjut mig», sade
Henry; »ni kan inte döda mig mer än en gång. Skjut, skjut,
och var fördömda! Jag vill inte bli bunden!» Detta sade den
modige gossen med en stämma så trotsig och hjältemodig till
tonen, som orden själfva voro, och i det ögonblick, då han
sade detta med pistolerna rätt för bröstet på sig, lyfte han
raskt sina armar och slungade dem ur sina tillämnade mörda-
res svaga händer, så att de ilögo åt skilda håll.
Nu kom striden. Alla händer riktades mot den tappre
gossen, och sedan’ de slagit honom en stund, lyckades de öfver-
vinna och binda honom. Henry bragte mig på skam; han
kämpade och kämpade tappert. John och jag hade icke gjort
något motstånd. Saken är att jag aldrig såg mycket gagn af
att strida, då det icke fanns någon rimlig sannolikhet alt
vinna något därmed. Dock fanns det något, som nästan såg
ut som en försynens skickelse i Henrys motstånd. Utan detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
