Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150
Inom trettio minuter efter detta lifliga intryck kom den fruk-
tade katastrofen. Då jag hunnit fram till linset och därifrån
riktade ögat mot det ställe, där vägen fram till huset tog af
från landsvägen, fick jag en visshet om det värsta. Detta ställe
låg bortåt en kilometer därifrån och var tämligen skymdt af
de stora träd, som kantade stora vägen. Jag var emellertid i
stånd att upptäcka fyra hvita och två färgade män, som nalka-
des. De hvita männen voro till häst, och de färgade följde
till fots bakom dem samt tycktes vara bundna. "De/ är då sä-
kert, att allt är slut med oss; vi äro tydligen förrådda», tänkte jag
för mig själf. Jag blef lugn, åtminstone jämförelsevis, och vän-
tade med resignation på hvad som skulle komma. Jag följde
med blicken det olycksbådande sällskapet, då det svängde in
på vår väg. Flykt var omöjlig, och jag beslöt mig för att stå
kvar och möta olyckan, af livad slag den än blefve, ty jag var
icke helt och hållet beröfvad ett svagt hopp, att saken kunde
allöpa helt annorlunda än jag först fruktade.
Inom få ögonblick kom herr William Hamilton, ridande
mycket hastigt och tydligen mycket upprörd. Han hade för
vana att rida synnerligen långsamt och hade sällan setts sätta
sin häst i galopp. Denna gång kom hans häst nästan i full
fart och rörde upp dammet tjockt bakom sig. Herr Hamilton var
fastän en af de mäst beslutsamma män i hela grannskapet, icke
dess mindre anmärkningsvärdt mild i sitt tal, och till och med
när han var mycket upprörd, var hans språk kallt och betänk-
samt. Han kom till dörren och frågade om herr Freeland var
inne. Jag sade honom, att herr Freeland var i stallet. Bort
red den gamle herrn mot stallet med ovanlig hastighet. Inom
få ögonblick komrno herr Hamilton och herr Freeland ned till
huset, och just då de visade sig på gården framför byggnaden,
komrno tre män, som visade sig vara rättstjänare, insprängan-
de på vägen, som om de tillkallats genom ett tecken, som ford-
rade raskt inskridande. Några sekunder förde dem till gården, där
de hastigt stego af och hundo sina hästar. Därpå förenade de
sig med herr Freeland och herr Hamilton, som stodo ett kort
stycke från köket. Det fanns nu ingen i köket utom jag och
John Harris; Henry och Sandy voro ännu i stallet. Herr Free-
land kom in köket, ropade mig med upprörd stämma vid
namn och sade till mig att komma ut; det var några herrar
som ville se mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
