Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153 —
stånd, drog den uppståndelse, som härigenom uppkom all upp-
märksamhet åt detta håll, och jag lyckades obemärkt kasta mitt
pass i elden. Därtill torde det hafva varit oredan under hand-
gemänget och fruktan för ytterligare tumult, som förmådde våra
tillfångatagare att för stunden afstå från att söka efter »de pass
som Frederick sades hafva skrifvit åt sina kamrater», och sålun-
da voro vi ännu icke öfverbevisade om vårt uppsåt att rymma,
och det var tydligt att det fanns tvifvel hos alla, huruvida vi varit
skyldiga till detta uppsåt.
Just då vi alla voro fullständigt bundna och skulle föras
till St. Michaels och därefter till fängelset, kom fru Betsev Free-
land (Williams moder, som efter söderns sätt var mycket fäst
vid Henry och John, hvilka från barndomen varit i hennes hus)
fram till köksdörren med händerna fulla af skorpor, ty vi hade
fått vår frukost denna morgon, och delade dem mellan Henry
och John. Därpå höll damen följande afskedstal till mig, pe-
kande på mig med sitt skrumpna finger: »Din djäfvul, din
gula djäfvul! Det var du, som satte i hufvudet på Henry och
John att rymma. Utan dig, din långbenta gula djäfvul, skulle
Henry och’John aldrig tänkt på att rymma.» Jag gaf damen
en blick, som aflockade henne ett skri af på en gång vrede
och fasa, då hon slog igen dörren och gick in, lämnande mig
och de öfriga i händer lika sträfva som hennes egen gamla
stämma.
Kunde den vänlige läsaren hafva ridit längs stora vägen
till eller från Easton denna morgon, skulle hans öga hafva mött
en sorglig syn. Han skulle hafva sett fem unga män, icke
skyldige till något annat brott än att hafva föredragit friheten
framför slafveriet, släpas fram utefter allmänna landsvägen —
fast sammanbundna, försmäktande i damm och hetta, barfota
och harhufvade — fästa vid tre starka hästar, hvars ryttare
voro beväpnade med pistoler och dolkar, på väg till fängelset
som missdådare och lidande hvarje upptänklig förolämpning af
de råa, sysslolösa hopar, som skockade sig rundt omkring och
hjärtlöst gjorde deras misslyckade flyktförsök till föremål för
allt slags hån och begabberi. Då jag betraktade denna råa
skara samt såg mig och mina vänner på detta sätt anfallas och
förföljas, kunde jag icke undgå att se uppfyllelsen af Sandys
dröm. Jag var i händerna på mänskliga gamar, gripen af deras
skarpa klor, och fördes bort mot Easton, i sydöstlig riktning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
