Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 -
besöka mig och ansätta mig med frågor och plågsamma an-
märkningar. Jag var skymfad och värnlös, lifligt genomträngd
af rättvisans och frihetens kraf, men ntan medel att förfäkta dem.
Sedan jag kvarblifvit i detta lif af elände och förtvillan
ungefär en vecka, som tycktes mig vara en månad, kom herr
Thomas till min stora öfverraskning och lättnad till fängelset
och tog ut mig därifrån för att, som han sade, sända mig till
Alabama med en vän till honom, som skulle frigifva mig efter
åtta års förlopp. Jag var glad nog att få komma ut ur fängel-
set, men jag satte ingen tro till historien att hans vän skulle
frigifva mig. Dessutom hade jag aldrig hört, att han hade
någon vän i Alabama, och jag tog förklaringen blott som
ett lätt och behagligt sätt att afsända mig till den fjärran
södern. Det var litet skandal äfven förbunden med före-
ställningen om en kristen, som sålde en annan till georgiska
slafhandlare, på samma gång som det ansågs fullt på sin plats
för dem alt sälja till andra. Jag trodde att hans vän i Alabama
var en uppfinning för att kringgå denna svårighet, ty herr
Thomas var mycket mån om sitt religiösa anseende, huru
obekymrad han än torde hafva varit om sin verkliga kristna
karaktär. Häri är det möjligt att jag gör honom orätt. Säkert
är att han icke använde sin makt öfver mig, som han kunde
hafva gjort i detta fall, utan i det hela handlade mycket
ädelmodigt i betraktande af min förbrytelses natur. Han hade
makt och anledning att utan förbehåll skicka mig till själfva
Floridas träskmarker, utan det aflägsnaste hopp om befrielse,
och hans vägran att utöfva denna makt måste anföras till hans
beröm.
Då jag dröjt i St. Michaels några dagar och ingen vän
från Alabama syntes till, beslöt herr Thomas att sända mig
tillbaka till Baltmore till sin broder Hugh, med hvilken
han nu var försonad; möjligen slöt han fred med denne
på grund af händelsen vid lägermötet, då han aflade reli-
giös bekännelse. Herr Thomas sade mig, att han ville
jag skulle fara till Baltemore och lära mig ett handtverk,
och om jag uppförde mig väl, skulle han frigifva mig
vid tjugufyrci år. Tack för denna enda stråle af hopp i fram-
tiden! Löftet hade blott ett fel — det syntes för godt att vara
sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
