Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 162 —
hade att göra hvad han särskildt kände till, och då jag kom
in på varfvet, anvisade mig herr Gardiner att göra allt hvad
timmermännen tillsade mig om. Detta var att ställa mig under
sjuttiofem mans kommando. Jag skulle betrakta alla dessa som
mina herrar. Deras ord skulle vara min lag. Min belägenhet
var mycket svår. Jag kallades åt ett dussin håll under en enda
minut. Jag behöfde ett dussin par händer. Tre eller fyra rö-
ster kunde träffa mitt öra i samma ögonblick. Det hette: »Fred,
kom och hjälp mig att få det här timret hit,» — »Fred, kom
och bär det här virket dit bort». — Fred, skaffa hit den där
rullen». — »Fred, kom och hjälp mig såga af ändan på den
här stocken». — »Fred, gå fort efter kofoten». — »Fred, håll
i ändan på den här löparen». — »Fred, gå till smedjan och
hämta mig ett nytt huggjärn». — »Hallå Fred, spring och
skaffa mig en mejsel». — »Hör du Fred, tag och gör upp eld
under ångpannan kvickt som blixten». — »Hallå nigger, kom
och drag slipstenen». — »Kom, kom, raska på och talja den
här stocken framåt». — »Hör du svarting, fördöme dina ögon,
hvarför värmer du inte upp litet beck?» — Hallå, hallå, hallå».
— »Kom hit; gå dit; håll på där du är. Fördöme dig, om du
rör dig, skall jag knacka ut hjärnan på dig!»
Detta, min käre läsare, är en blick in i den skola jag ge-
nomgick under de åtta månader jag var på Gardiners skepps-
varf. Efter förloppet af åtta månader vägrade herr Hugh att
längre låta mig stanna hos Gardiner. Den omständighet som
föranledde denna vägran var det våld, som föröfvades mot
mig af de hvita lärlingarna på varfvet. Striden var förtviflad
och jag kom ur den förskräckligt illa tilltygad. Jag var sargad
och sönderslagen på många ställen, och mitt vänstra öga var
nästan utknackat ur sin håla. De förhållanden som ledde till
denna råa misshandling mot mig belysa en fas af slafveriet,
som var bestämd att blifva ett viktigt element i slafsystemets
upphäfvande, och jag kan därför berätta dem tämligen noggrannt.
Denna fas var — slafveriets konflikt med de hvita handtver-
karnes och arbeternes intressen. På landet var denna konflikt
icke så tydlig, men i städerna sådana som Baltemore, Rich-
mond, New Orleans, Mobile etc. framträdde den mycket klart.
Slafägarna lyckades med en för dem egendomlig slughet, genom
att underblåsa den fattige hvite arbetarens fiendskap mot de
svarta, göra sagde hvite man till nästan lika mycket slaf, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
