Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 -
Käre läsare, du kan knappt tro berättelsen, men den är
sann, och därför skrifver jag ned den; icke färre än femtio*
hvita män stodo bredvid och åsågo denna råa och skamlösa
misshandel, och icke en enda af dem alla lade in ett enda ord
om barmhärtighet. Det vara fyra mot en, och dennes ansikte
var slaget och krossadt på det förskräckligaste, och ingen sade-
dock: »Det är nog»; däremot ropade många: »Döda honom,,
döda honom, döda den förb. niggern! Knacka ut hjärnan på.
honom; han slog en hvit person!» Jag nämner detta omänsk-
liga utrop för att visa människornas karaktär och tidens ande
på Gardiners skeppsvarf och i Baltemore i allmänhet år 1836..
Då jag ser tillbaka på denna tid, är jag förvånad öfver att jag
icke mördades riktigt, så mordisk var den rådande sinnesstäm-
ningen. Yid två andra tillfällen, medan jag arbetade där, var
jag nära att förlora lifvel, och det ena af dessa var, då jag höll
på att slå spikar i lastrummet genom kölsvinet tillsammans
med Hayes. Därunder böjde sig spiken. Hayes svor öfver mig
och sade, att det var mitt slag, som kom spiken att böja sig.
Jag förnekade det och skyllde det på honom. I ett anfall af
raseri grep han då en skarfyxa och rusade på mig. Jag mötte
honom med en hammare och parerade hans hugg, eljest skulle
jag hafva förlorat lifvet.
Då jag, efter Norths, Stewarts, Hayes, och Humphreys för-
enade anfall mot mig, märkte att timmermännen voro lika för-
bittrade mot mig som lärlingarna och att de senare sannolikt
sattes upp af de förra, fann jag min enda utsikt att rädda lif-
vet bestå i flykt. Jag lyckades komma bort ulan något ytter-
ligare slag. Att slå en hvit man var döden efter lynchlagen på
Gardiners skeppsvarf; och icke fanns det mycket af annan lag.
för det färgade folket vid denna tid i någon annan del af Ma-
ryland.
Sedan jag flytt från varfvet, gick jag rakt hem och berät-
tade min historia för herr Hugh, och till hans beröm kan jag
säga, att hans uppförande, ehuru han icke var någon religiös
man, var på allt sätt mänskligare än hans broder Thomas’, då
jag kom till honom i liknande belägenhet från hans »broder
Edward Covey». Herr Hugb lyssnade uppmärksamt på min
berättelse om de omständigheter, som ledde till det skurkaktiga
anfallet och gaf många bevis på sin kraftiga förtrytelse öfver
hvad som skett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
