Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167 —
Min en gång vänliga matmoder Sophias hjärta smälte åter
i medlidande för mig. Mitt nästan utslagna öga och mitt så-
riga och bloddränkta ansikte rörde den kära damen till tårar.
Hon drog en stol fram till mig, och under vänliga och tröstande
ord tog hon vatten och tvättade blodet af mitt ansikte. Ingen
moders hand kunde hafva varit ömmare än hennes. Hon för-
band mitt hufvud och tvättade rent mitt sårade öga. Det var
nästan ersättning för allt hvad jag lidit, att det ännu en gång
lät min matmoders ursprungliga godhet framträda. Hennes
kärlekslulla hjärta var ännu icke dödt, ehuru mycket förhärdat
af tid och omständigheter.
Beträffande herr Hugh var han ursinnig och gaf uttryck
åt sina känslor i de språkliga former, som voro vanliga på
denna trakt. Han utslungade förbannelser öfver hela varfsäll-
skapet och svor, att han skulle hafva upprättelse. Hans harm
var verkligt stark och lefvande, men olyckligtvis kom den från
tanken, att hans egendoms rättigheter i min person icke respek-
terats, mera än från någon känsla af det våld, som begåtts mot
mig som människa. Jag hade skäl att tro detta på grund däraf
att han själf kunde slå och sarga, när han fann lämpligt at
göra det.
Angelägen att få upprättelse, som han sade, förde mig herr
Hugh, så snart jag blifvit bättre efter den mig öfvergångna miss-
handeln, till herr Watsons ämbetsbyrå på Bond Street, Fell’s
Point, för att anhålla om mina angripares arrestering. Han be-
rättade det begångna våldet för ämbetsmannen såsom jag be-
rättat det för honom och tycktes vänta, att en order skulle ut-
färdas om de laglösa skurkarnes arrestering. Herr Watson hörde
på allt hvad han hade att säga, därpå frågade han kallt: »Herr
Auld, hvem såg detta anfall hvarom ni talar?» »Det skedde,
herre, på ett skeppsvarf och i närvaro af ett stort antal arbe-
tare». »Min herre», sade herr Watson, »jag är ledsen, men jag
kan icke företaga något i denna sak annat än på hvita vittnens
ed». »Men här är ju gossen; se på hans hufvud och ansikte»,
sade den uppretade herr Hugh; »det visar hvad som har skett».
Men Watson fasthöll, att han icke var bemyndigad att göra nå-
gonting, om icke hvita vittnen kunde komma fram och intyga,
hvad som ägt rum. Han kunde icke på mitt ord utfärda en
arresteringsorder mot hvita män, och om jag blifvit dödad i
närvaro af tusen svarta, skulle deras gemensamma vittnesmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
