Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 169
hade på östkusten blott varit lärare, då jag varit i sällskap med
andra slafvar, men nu fanns det färgade personer här, som
kunde undervisa mig. Många af de unga diktarne kunde läsa,
skrifva och räkna. Många af dem hade höga tankar om själs-
utbildning, och de fria på Fell’s Point organiserade hvad de
kallade »Östra Baltemores bildmngssällskap.» Ehuru detta säll-
skap var afsedt blott för fria personer, upptogs jag däri och
fick mig ofta anvisad en framstående plats i dess debatter. Jag
är mycken tack skyldig de unga männen i detta sällskap.
Läsaren vet redan nog om de dåliga verkningarna af god
behandling gent emot en slaf för att gissa hvart min förbätt-
rade ställning nu skulle leda. Det dröjde icke länge, förrän jag
började visa tecken till leda vid slafveriet och se mig om efter
medel att komma ur det på kortaste vägen. Jag lefde hland
fria män och var i alla afseenden jämngod med dem i både
naturliga och förvärfvade fallenheter. Hvarför skulle jag vara
slaf? Det fanns intet skäl till att jag skulle vara någons träl.
Dessutom fick jag nu, såsom jag sagt, en dollar och femtio
cents om dagen. Jag slöt öfverenskommelserna, arbetade och
uttog själf min dagspenning; den betalades till mig, och den
var rätteligen min egen, och dock måste jag hvarje lördagskväll
se dessa penningar — min egen hårdt förvärfvade arbetsför-
tjänst, ja hvarje cent däraf — mig affordrade och fråntagna af
herr Hugh. Han förtjänade dem icke, han hade ingen del i att
de förtjänades, hvarför skulle han då hafva dem? Jag var ho-
nom intet skyldig. Han hade icke gifvit mig någon undervis-
ning, och jag hade af honom blott mottagit föda och kläder,
och för dessa gåfvor torde mina föregående tjänster hafva va-
rit full ersättning. Rätten att taga mina förtjänster var röfva-
rens rätt. Han hade makt att tvinga mig att gifva honom mitt
arbetes frukter, och denna makt var hans enda rätt. Jag blef
mer och mer missbelåten med detta sakernas tillstånd, och i
det jag så blef, gaf jag blott prof på samma mänskliga natur,
som hvarje läsare af detta kapitel i mitt lif - slafägare eller
icke slafägare — vet sig själf äga.
För att få en nöjd slaf måste man göra honom till en
tanklös sådan. Det är nödvändigt att förmörka hans moraliska
och andliga syn och så vidt möjligt är tillintetgöra hans för-
måga att resonera. Den som tager hans arbetsförtjänst, måste
kunna öfvertyga honom att han har full rätt att göra det. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
