Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 168
icke hafva varit tillräckligt att få en enda mördare dömd. Herr
Hugh tvangs att för en gång säga, att detta sakernas tillstånd
var för galet, och han lämnade tjänstemannens byrå mycket
missbelåten.
Naturligtvis var det omöjligt att få någon hvit man att
vittna mot mina angripare. Timmermännen sågo hvad som
försiggick, men de handlande voro blott verktyg för deras ond-
ska och gjorde blott hvad de gillade. Det hade utan invänd-
ning ropats: »Döda niggern, döda niggern!» Äfven de, som
kanske beklagat mig, om några sådana funnits bland dem, sak-
nade det moraliska modet att erbjuda sina vittnesmål.
Då herr Hugh fann, att han icke kunde få någon upprät-
telse för den grymma oförrätten, lät han mig alldeles lämna
min sysselsättning hos herr Gardiner och tog mig hem i sin
egen familj, där fru Auld vänligt tog vård om mig och skötte
mina sår, tills de voro botade och jag var färdig att gå ut på
arbete igen.
Medan jag var på östkusten, hade herr Hugh haft mot-
gångar, som gjort ända på hans affär, och han hade öfvergif-
vit skeppsbyggeriet på sitt eget varf på City Block och var nu
herr Walter Prices förman. Det bästa han kunde göra för mig
var att taga mig till herr Prices varf och där bereda mig till-
fälle att fnllkomna mig i det yrke jag böljat lära hos Gardiners.
Här blef jag snart skicklig i att använda diktarverktygen, och
efter ett enda år var jag i stånd att fordra den högsta lön, som
gafs dagsarbetare i detta fack i Baltemore.
Läsaren torde märka, att jag nu var af åtskilligt penning-
värde för min herre. Under den bästa arbetstiden hemförde
jag sex och sju dollars i veckan. Jag har ofta lämnat honom
ända till nio dollars i veckan, ty lönen var en och en half
dollar om dagen.
Sedan jag lärt dikta, sökte jag själf sysselsättning, gjorde
själf mina öfverenskommelser och uttog själf min arbetsförtjänst^
och herr Hugh hade sålunda intet som helst besvär med mina
angelägenheter.
Här hade alltså bättre dagar randats för östkustslafven.
Jag var fri från de råa angreppen af lärlingarna hos Gardiners
och fri från plantagelifvets faror samt ännu en gång i en gynn-
sam ställning att föröka mitt lilla bildningsförråd, som stått på
samma ståndpunkt alltsedan min flyttning från Baltemore. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
