Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 180 -
vanligen väntade på sitt rof, ty det var icke i det inre af staten,,
utan vid dess gränser, som dessa mänskliga jakthundar voro
vaksammast och verksammast. Gränslinierna mellan slafveriet
och friheten voro farligast för flyktingarna. Hjärtat på en räf
eller en hjort, förföljdt af hungriga hundar i full hetsjakt, skul-
le icke kunnat slå oroligare eller hårdare än mitt gjorde från
den stund, då jag lämnade Baltemore till den, då jag nådde
Philadelphia. Färden öfver Susquehannafloden vid Havre de
Grace gjordes vid denna tid på en färja, och ombord på den-
na träffade jag en ung färgad man vid namn Nichols, som var
mycket nära att förråda mig. Han var anstäld på båten,
men i stället för att tänka på hvad han hade att göra, påstod
han sig envist känna igen mig och ställde till mig farliga frågor
om hvart jag skulle fara, och när jag skulle komma tillbaka
o. s. v. Jag drog mig bort från min gamla odrägliga bekant-
skap så snart jag anständigtvis kunde och gick till en annan,
sida af båten.
yäl hunnen öfver floden, mötte jag en ny fara. Blott få
dagar förut hade jag arbetat på en tulljakt på herr Prices varf
under öfverinseende af kapten Mc Gowan. Vid mötet härstädes-
mellan de två tågen, stannade det som gick söderut på spåret
midt emot det som gick norrut, och det föll sig så att denne
kapten Gowan satt vid ett fönster, där han kunde se mig mycket
tydligt och säkert skulle hafva igenkänt mig, om han blott en
sekund betraktat mig. Lyckligtvis såg han mig icke i stundens
brådska, och tågen gingo snart förbi hvarandra på sina olika
vägar. Men detta var icke det enda tillfälle, då jag med knapp
nöd kom undan. En tysk smed, som jag väl kände, var med
på mitt tåg och betraktade mig mycket uppmärksamt, som om
han tyckte sig hafva sett mig någonstädes förut på sina resor.
Jag tror verkligen, att han kände igen mig, men icke hade
hjärta att förråda mig. I livarje fall såg han mig undkomma
och sade ingenting.
Den sista punkten af öfverhängande fara och den jag mest
fruktade var Wilmington. Här lämnade vi tåget och foro på
ångbåt till Philadelphia. Vid ombytet här fruktade jag åter att
blifva arresterad, men ingen störde mig, och jag var snart på
den breda och vackra Delaware, skyndande bort till kväkarsta-
den. Vid framkomsten till Philadelphia på eftermiddagen frå-
gade jag en färgad man, hur jag skulle komma till New York.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
