Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 179 —
■denne konduktörs afgörande. Upprörd var jag i sanning, me-
dan denna ceremoni försiggick, men kunde dock till det yttre
åtminstone gifva mig sken af lugn och själfbehärskning. Han
fortsatte emellertid sin vandring genom vagnen — undersökan-
de liera färgade personer, innan han hann till mig. Han var
ganska barsk i sin ton och tvär i sitt sätt, tills han hann till
mig, då besynnerligt nog till min förvåning och lättnad hela
hans sätt förändrades. Seende att jag icke genast tog fram mitt
fribref, såsom de andra färgade personerna i vagnen gjort, sade
han till mig med en vänlighet, som stod i motsats till hans
uppförande mot de andra: »Tag förmodar ni har ert fribref?»
Härtill svarade jag: »Nej, herre; det tager jag aldrig med mig
till sjöss.» »Men ni har väl något, som kan visa, att ni är en
fri man eller hur?» »Ja, herre», svarade jag; »jag har ett pap-
per med den amerikanska örnen på, som för mig världen rundt.»
Därmed drog jag fram ur min djupa sjömansficka mitt förut
beskrifna pass. Den flyktigaste blick på papperet tillfredsställ-
de honom, och han tog min afgift och gick vidare. Detta ögon-
blick var ett af de ångestfullaste jag någonsin upplefvat. Hade
konduktören sett noga på papperet, skulle han icke kunnat
undgå upptäckten att det gällde en person af helt annat utse-
ende än jag, och i så fall skulle det varit hans plikt att arre-
stera mig ögonblickligen och skicka mig tillbaka till Baltemo-
re från första stationen. Då han lämnade mig med försäkran
att allt var i sin ordning, var jag visserligen betydligt lugnad,
men insåg äfven tydligt, att jag ännu sväfvade i stor fara. Jag
var ännu i Maryland och utsatt för att arresteras i hvarje ögon-
blick. Jag såg på tåget åtskilliga personer, som skulle hafva
känt igen mig i andra kläder, och jag fruktade att de äfven i
min »sjömanstackling» skulle göra det och anmäla mig för
konduktören, som då skulle underkasta mig en noggrannare
undersökning, hvilken jag väl visste skulle blifva ödesdiger för
mig.
Ehuru jag icke var en mördare, som flydde för rättvisan,
kände jag mig måhända fullt lika olycklig som en sådan brotts-
ling. Tåget rörde sig med ganska stor hastighet för denna tids
järnvägsresor, men för mitt oroliga sinne rörde det sig alltför
långsamt. Minuterna voro timmar, och timmarna voro dagar
under denna del af min flykt. Efter Maryland hade jag att
passera genom Delaware — en ny slatstat, där slaffångarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
