Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182 —
medvetandet om rätten och teologiens och vidskepelsens sken-
bara nödhjälp. Den ena höll mig för en förkastad slaf — en
fånge för lifvet, straffad för någon öfverträdelse, hvari jag icke
hade någon del eller lott; och den andra rådde mig att man-
ligt sträfva att vinna min frihet. Denna strid var nu slutad;
mina kedjor voro brustna, och segern skänkte mig outsäglig fröjd.
Men min glädje var kortlifvad, ty jag var ännu icke utom
slafägarnes makt och räckvidd. Jag fann snart att New York
icke var alldeles så fritt eller en så säker tillflyktsort, som jag
trott, och en känsla af ensamhet och osäkerhet gjorde mig på
nytt högst betryckt. Jag råkade möta på gatan några få tim-
mar efter min ankomst en flyktig slaf, som jag en gång väl
känt i slafveriet. Flyktingen i fråga var känd i Baltemore
som »AllendeFs Jake», men i New York bar han det mera
respektabla namnet »William Dixon». Jake var lagligen dok-
tor Allenders egendom, och Tolly Allender, doktorns son, hade
en gång gjort en ansträngning att återfå herr Dixon, men hade
misslyckats af brist på bevis att styrka sin fordran med. Jake
berättade mig omständigheterna vid detta försök och med hvil-
ken knapp nöd han undgått att blifva sänd tillhaka till slafveri
och tortyr. Han berättade mig att New York då var fullt af
sydstatsbor, som återvände från badorterna norrut, att de fär-
gade i New York icke voro att lita på, att det fanns legda per-
soner af min egen färg, som skulle förråda mig för några få
dollars, att det fanns legda personer som ständigt voro på ut-
kik efter flyktingar, att jag icke fick anförtro någon min hem-
lighet, att jag icke fick tänka på att gå vare sig på varfven el-
ler till några hotell för färgade, ty alla sådana platser voro
strängt bevakade samt att han själf var ur stånd att hjälpa mig;
och i själfva verket tycktes han, medan han talade med mig,
frukta att jag själf kunde vara en spion eller förrädare. Un-
der inflytandet af denna fruktan, såsom jag tror, visade han
tecken till att vilja blifva af med mig, och med en murarhor-
ste i handen försvann han snart för att söka arbete.
Denna målning som gafs mig af den stackars Jake af New
York var en hämsko på min entusiasm. Mitt lilla förråd af
penningar skulle snart vara uttömdt, och då det var osäkert
för mig att gå på varfven för att få arbete och jag för öfrigt
icke hade någon att vända mig till, voro utsikterna långt ifrån
ljusa för mig. Jag insåg det kloka i att hålla mig borta från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
