Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 —
skeppsvarfven, ty om jag blef förföljd, såsom jag kände mig
säker på att blifva, skulle herr Auld helt naturligt söka mig
där bland diktarne. Hvarje dörr tycktes stängd för mig. Jag
var midt i en ocean af medmänniskor ocli dock en fullständig
främling för hvar och en. Jag var utan hem, utan bekanta,
utan penningar, utan rekommendation, utan arbete och utan
någon bestämd kunskap, om hvilken kurs jag skulle inslå eller
hvart jag skulle se efter bistånd. I en sådan nöd har man nå-,
got mer än sin nyvunna frihet att tänka på.
Medan jag vandrade omkring på New Yorks gator och åt-
minstone en natt bodde på ett af varfven, var jag visserligen
fri — från slafveriet, men fri från föda och skydd likaså. Jag
behöll min hemlighet för mig själf, så länge jag kunde, men
tvangs till sist att söka någon, som ville bistå mig, utan att be-
gagna sig af min nödställda belägenhet för att förråda mig.
En sådan person fann jag i en sjöman vid namn Stuart, en
varmhjärtad och ädelsinnad man, som från sill anspråkslösa
hem på Center Street såg mig stå på motsatta trottoaren nära
»The Tombs» *). Då han nalkades mig, vågade jag en anmärk-
ning till honom, som med ens drog hans intresse till mig.
Han förde mig hem till sig för natten, och på morgonen gick
han med mig till herr David Ruggles, sekreteraren i New Yorks
vaksamhetskommitté och hos honom var jag dold i flera da-
gar, under hvilken tid min tilltänkta hustru kom från Ralte-
more på min kallelse för att dela lifvets bördor med mig. Hon
var en fri kvinna och kom genast, så snart hon fick de goda
underrättelserna om min räddning. Vi vigdes af pastor .1. W.
C. Pennington, då en välkänd och aktad presbyteriansk präst.
Jag hade inga penningar att gifva honom, men han tycktes
fullt belåten med vår tacksamhet.
Herr Ruggles var den förste tjänsteman vid den underjor-
diska järnvägen med hvilken jag sammanträffade, sedan jag
kommit till norden, och var också den siste, med hvilken jag
hade något att göra, innan jag själf blef en sådan tjänsteman.
Då han fick veta alt jag till yrket var diktare, förklarade han
genast att den bästa platsen för mig var New Bedford i Massa-
chusetts. Han sade] mig att många hvalfiskfångare utrustades
där, och att jag där kunde finna arbete i mitt yrke och hafva
god arbetsförtjänst. Vi förde därför på själfva vår bröllopsdag
•) “The Tombs“ (“grafvarna"), ett fängelse i New York.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
