Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Triumfer och pröfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 —
Griffiths Crofts. Hon kom till min hjälp, när min tidning nä-
stan hade tagit alla mina medel och jag var djupt försänkt
i skuld, samt hade måst inteckna mitt hus för att skaffa pen-
ningar till löpande utgifter och genom sin energiska och verk-
samma mellankomst satte hon mig på ett enda år i stånd att
öka min tidnings upplaga från 2,000 till 4,000 exemplar, betala
af skulderna och få bort inteckningen från huset. Hennes ihär-
dighet svarade mot hennes tillgifvenhet. Hon tyckles växa med
hvarje svårighet, och hennes resurser föreföllo outtömliga.
Naturligtvis funnos moraliska krafter, som motarbetade
mig i llochester lika såväl som materiella. Det fanns de som
betraktade utgifvandet af en »negertidning» i denna vackra stad
som en skam och olycka. New York Herald, trogen tidsandan,
rådde folket på platsen att kasta min tryckpräss i Ontariosjön
och förvisa mig till Kanada, och om de också icke voro fullt
beredda till denna våldsamhet, var det tydligt att många af
dem icke voro rätt belåtna med min vistelse bland dem. Denna
känsla nöttes så småningom hort, då folket lärde känna mera
af mig och mitt verk. Jag hade icke arbetat med min tidning
mer än några få år, förrän färgade resande sade mig, att de
kände inflytandet af min verksamhet, då de kommo tio mil nära.
En viktig gren af min antislafveriverksamhet, förutom mitt
uppträdande i tal och skrift mot slafveriet, får icke glömmas
eller förbigås. Min ställning gaf mig tillfälle att tilldela denne
gamle fiende åtskilliga kraftiga hugg i en annan riktning än
dessa. Jag befann mig vid södra kanten af Ontariosjön, och
drottningens besittningar lågo alldeles midt emot, hvilket i för-
ening med min framskjutna ställning som redaktör för en an-
tislafveritidning helt naturligt gjorde mig till stationsföreståndare
och konduktör vid den underjordiska järnväg, som gick genom
denna stad. Ett hemligt och doldt tillvägagående var ett nöd-
vändigt villkor för att denna järnväg skulle kunna gå med
framgång och däraf dess epitet »underjordisk». Min agentverk-
samhet var desto mera eggande och intressant, som den icke
var alldeles fri från fara. Jag kunde icke taga ett steg däri
utan att utsätta mig för höter och fängelse, ty detta var de
straff, som af lagen om flyktiga slafvar pålades för att föda,
herbergera eller på annat sätt hjälpa en slaf att fly från sin
herre, men med detta faktum för ögonen kan jag säga, att jag
aldrig utförde ett mera kärt, fängslande och tillfredsställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
