Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Triumfer och pröfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199 —
arbete. Visserligen var det såsom medel att tillintetgöra slaf-
veriet som ett försök att tömma oceanen med en tesked, men
tanken att det fanns en slaf mindre och en fri man mera —
sedan jag själf varit slaf och en flyktig slaf — skänkte mitt
hjärta outsäglig glädje. Vid ett tillfälle hade jag elfva flyktin-
gar samtidigt under mitt tak, och de måste stanna hos mig,
tills jag fått ihop tillräckligt med penningar för att sända dem
till Kanada. Det var det största antal jag någonsin hade, och
jag hade ganska svårt att förse dem med föda och husrum,
men såsom man lätt kan föreställa sig, voro de icke kinkiga i
någotdera afseendet, utan voro fullt belåtna med tarflig kost
och en mattstump på golfvet till bädd eller en plats hland hal-
men på höskullen.
Min väg var icke alldeles fri från törnen i Rochester och
de sår och obehag, som tillfogades mig af dem buros måhända
med mycket mindre jämnmod på grund af min frihet från dy-
likt i England. Den allmänna fördomen mot färgade, så van-
lig för amerikanare, mötte mig i åtskilliga obehagliga former.
Ett seminarium för unga damer, under ledning al en fröken
Tracy, låg nära mitt hus på Alexandergatan, och i den önskan
att få min dotter uppfostrad som andra döttrar vände jag mig
till fröken Tracy för att få henne in i skolan. Allt tycktes i
sin ordning, och barnet sändes i öfverensstämmelse därmed till
»Tracyseminariet», och jag gick omkring i min dagliga syssel-
sättning lycklig i tanken, att hon var på väg till en förfinad
och kristlig uppfostran. Åtskilliga veckor gingo, innan jag fick
veta huru grundligt jag misstog mig. Den lilla flickan kom
hem till mig en dag och sade mig, att hon hölls i enslig af-
skildhet i skolan, att hon icke släpptes in tillsammans med de
andra flickorna eller tilläts att gå ut på gården, när de voro
ute. Ingen man med faderskänsla kunde annat än blifva rörd
af ett sådant meddelande, och jag tillstår att jag hlef hade stött,
harmsen och ledsen. Jag gick genast till fröken lracy föi att
taga reda på, om hvad jag’ hört var sant och hlef där kallt
upplyst om att så var, och den ömkliga förklaringen androgs
att det skulle hafva skadat hennes skola, om hon handlat an-
norlunda. Jag sade henne, att hon skulle hafva sagt mig det
från början, men jag trodde icke, att någon flicka i skolan
skulle hafva något emot min dotters närvaro, och jag skulle
vara glad att få frågan dem förelagd. Hon samtyckte därtill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
