Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Triumfer och pröfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 202 —
Om lagen var en skräck för den frie, var den en ännu
större skräck för den bortflydde trälen. För honom fanns in-
gen ro. Sofvande eller vaken, under arbetet eller under hvilan,
i kyrkan eller på torget, var han utsatt för faran att öfverras-
kas och gripas. Enligt lagen fick domaren tio dollars för hvar
och en, som han kunde döma till slafveri och blott fem dollars för
den han måste döma fri. Ehuru jag nu själf var fri, var jag
icke utan fruktan. Mitt köp var af tvifvelaktig giltighet, eme-
dan jag sålts, då jag icke var i min ägares besittning och då
han måste taga hvad som gafs eller också intet. Frågan var
om han af ett sådant köp kunde hindras trån att göra vissa
och efter den rådande uppfattningen rättvisa anspråk på min kropp
och själ. I följd af rykten, som nådde mig, bevakades mitt hus af
mina vänner flera nätter och om människotjufvarna kommit,
skulle de hafva fått ett hett mottagande, ty det skulle hafva
blifvit »slag att taga såväl som slag att gifva». Lyckligtvis va-
rade detta skräckvälde icke länge. Men det som mer än allt
annat förstörde denna lags anseende var det motstånd, som
gjordes mot den af flyktingarna själfva. Ett farligt sår fick
lagens verkställighet i Christiana i Pennsylvania, där tre fär-
gade män, då de förföljdes af en herr Gorsuch och hans son,
dödade fadren, sårade sonen och drefvo bort rättstjänarna samt
därpå tog sin tillflykt till mitt hus i Rochester. Företaget att
få dessa män oskadda till Kanada var kinkigt nog. De voro
icke blott flyktingar ur slafveriet, utan anklagade för mord och
man förföljde dem. Det var ingen tid att förlora. Jag kunde
icke betrakta dem som mördare. För mig voro de hjältemo-
diga försvarare af människans rättigheter mot människotjufvar
och mördare. Därför gaf jag dem föda och skydd i mitt hus.
Hade de förföljts då och där, skulle mitt hus hafva fläckats af
blod, ty dessa män, som redan smakat blod voro väl beväp-
nade och beredda att sälja sina lif så dyrt som möjligt mot
sina angripares lif och lemmar. Hvad de redan gjort i Chri-
stiana och den kalla beslutsamhet, som särskildt hos Parker,
anföraren, mycket tydligt framträdde, lämnade intet tvifvel öf-
rigt i mitt sinne, att deras mod var äkta och att deras hand-
lingar skulle svara mot deras ord. Situationen var kritisk och
farlig. Telegrafen hade förkunnat deras dåd i Christiana, de-
ras flykt och att man genomsökte Pennsylvanias berg för att
finna mördarne. Männen hade kommit till mig samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
