Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Triumfer och pröfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 201 —
•öfvertygade och förståndiga af dem tid efter annan gå ned på
slätten och förmå slafvarna att sälla sig till dem, sökande och
utväljande de missnöjdaste och djärfvaste.
Han insåg att i denna del af verket den yttersta omsorg
måste användas för att undvika förräderi och upptäckt. Blott
•de samvetsgrannaste och skickligaste fmgo utsändas i detta far-
liga uppdrag; med omsorg och företagsamhet ansåg han, att
han snart skulle kunna samla en styrka af hundra djärfva män,
män som skulle vara nöjda att föra det fria och äfventyrliga
lif han föreslog dem; när dessa voro väl förberedda och hvarje
man funnit den plats han häst passade för, skulle de begynna
verket på allvar; de skulle förmå slafvarna att rymma i stora
skaror, behålla de modiga och starka bland bergen och sända
de svaga och rädda till norden på den underjordiska järnvä-
gen; hans operationer skulle utvidgas med det växande antalet
uch skulle icke inskränkas till en enda ort.
Då jag frågade honom, hur han skulle underhålla dessa
män, sade han oförbehållsamt, att han skall underhålla dem
på fiendens bekostnad. Slafveriet var ett krigstillstånd, och
slafven hade rätt till allt, som var nödvändigt för hans frihet.
»Men», sade jag, »antag att ni lyckas ingifva Virginias slafägare
känslan af osäkerhet beträffande slafvarna, skall verkan blott
blifva, att de sälja sina slafvar längre söderut.» »Detta», sade
han, »skall vara det första jag vill göra; sedan skall jag följa
efter dem. Om vi kunde drifva slafveriet ut ur ett enda gref-
skap, skulle det vara en stor vinst; det skulle försvaga slafveriet
i hela staten».
Från denna afton, som jag tillbragte tillsammans med
John Brown år 1847, blef jag betydligt mindre hoppfull i af-
seende på slafveriets fredliga afskaffande. Mina uttalanden
togo mer och mer färg af de starka intryck denne man gjort
på mig.
Grymma verkningar af de fries hat mot färgade fick jag
dagligen under denna tid blifva vittne till. flyktiga slafvar,
som i många år trygga och ostörda bott i västra New York
och annorstädes, och af hvilka många genom flit och sparsam-
het samlat pänningar och köpt små hem för sig och sina barn,
blefvo plötsligt tvungna att fly som från ett fiendeland och
börja en besvärlig vandring till en ny boning, tomhändta,
bland främlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
