Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den svarte mannen i Hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 215 -
Herr Lincoln lysnade med tålamod och tystnad till allt
hvad jag hade att säga. Han var allvarlig och till och med
bekymrad med anledning af hvad jag sagt och hvad han själf
tydligen förut tänkt öfver samma punkter. Genom sin tysta
uppmärksamhet icke mindre än genom sitt välbetänkta och
innehållsrika svar på mina ord lät han mig tydligt förnimma
sin karaktärs gedigna allvar.
Han började med att säga, att användandet at färgade
trupper öfver hufvud var en stor vinst för det färgade folket;
att denna taktik icke kunnat med framgång antagas i början
af kriget; att det kloka i att göra färgade till soldater ännu be-
tviIlades; att deras anvärfning var en allvarsam kränkning af
folkfördomen; att de hade starkare bevekelsegrunder att blifva
soldater än de hvita; att de borde vara villiga alt tjäna på
hvad villkor som helst; att det faktum att dc icke kunde få
samma aflöning som hvita soldater tycktes vara étt nödvändigt
medgifvande för att bana väg för deras användning öfver huf-
vud som soldater, men att de slutligen skulle få samma betal-
ning. Beträffande den andra punkten om det lika skyddet
sade han, att saken ställde sig ännu svårare. Vedergällning
var ett fruktansvärdt botemedel, som det var mycket svårt att
använda; om man väl började därmed, var det omöjligt att sä-
ga hvar det skulle sluta; om han kunde få fatt i konfedererade
soldater, som voro skyldiga till att hafva behandlat färgade
soldater som missdådare, skulle han lätt kunna öfva vedergäll-
ning, men tanken på att hänga människor för ett brott begån-
get af andra var upprörande för hans känslor. Han trodde att
rebellerna själfva skulle upphöra med ett så barbariskt krigfö-
ringssätt; mindre ondt skulle blifva följden, om man icke tog
sin tillflykt till vedergällning, och han hade redan mottagit un-
derrättelse, att färgade soldater skulle behandlas som krigsfån-
gar. I allt detta såg jag mera af det ömmande hjärtat hos män-
niskan än den bistra krigarplikten hos högste befälhafvaren för
den amerikanska armén och flottan, och om jag också icke
kunde instämma med honom, kunde jag icke annat än respek-
tera hans människovänliga sinne.
Rörande den tredje punkten tycktes han göra mindre svå-
righeter, ehuru han icke fullständigt tog sitt parti. Han sade
blott, att han skulle underteckna hvarje fullmakt för färgade
soldater, som krigsministern anbefallde åt honom. Ehuru jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
