Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den svarte mannen i Hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 —
jag känt mig fullt ursäktad, om jag svikit ett stort auditorium
för ett sådant besök hos Abraham Lincoln.
Som jag betraktade krigets fortsättande till rebellionens
fullständiga kufvande samt president Lincolns kvarstannande
på sin post som nödvändiga villkor för slafveriets totala tillin-
tetgörelse, ansträngde jag på min anspråkslösa plats mina yt-
tersta kraftek för att trygga hans återval.
Invigningen liksom valet var en händelse af stor vikt.
Fyra år förut, efter herr Lincolns första val, hade de slafveri-
vänliga tänkesätten satt sig före att icke tillåta hans invigning,
och det är intet tvifvel att detta uppsåt skulle tullbordats, om
han försökt att öppet och igenkänd passera genom Baltimore.
Vid tiden för den andra invigningen var rebellionen till utseen-
det lifskraftig, trotsig och fruktansvärd, men i verkligheten svag,
nedslagen och förtviflad. Den hade kommit till den vansin-
nets stupande brant, då den kallade negern till hjälp att strida
mot den frihet han så mycket längtat att finna, för den träl-
<iom han ville undfly — mot Lincoln befriaren, för Davis
förtryckaren. Men förtviflan stöter bort förnuft lika väl som
lag, och södern var förtviflad.
Detta sakernas tillstånd gjorde luften i Washington mörk
och tryckande. Vännerna] af de konfedererades sak här voro
hvarken få eller utan betydenhet. De funnos bland de rika
och mäktiga. En vink eller nick från sådana personer kunde
lössläppa våldets hand och bjuda lag och ordning trots. För
dem som sågo längre än till ytan visade det sig tydligt, att det
var fara å färde, och då processionen skred utför Pennsylvania-
avenyen, kände jag för min del en instinktlik fruktan, att när
som helst ett skott från någon mördare bland mängden kan-
ske skulle göra slut på det lysande festtåget. Jag visste icke
då, hvad som sedermera blifvit ett historiskt faktum, att kom-
plotten redan var uppgjord och att dess verkställande, som,
ehuru uppskjutet åtskilliga veckor, slutligen fullbordade blods-
gärningen, var tillämnadt att försiggå just denna dag. Då jag
hann till Kapitolium, ställde jag mig på en plats bland mäng-
den, där jag kunde se presidentprocessionen, då den kom fram
till östra portiken, samt kunde höra och se allt hvad som för-
siggick. Det var ingen sådan trängsel som vid president Gar-
fields invigning eller som vid president Rutherford B. Hayes’.
Allt gick märkvärdigt lugnt, allvarlig och högtidligt till. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
