Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den svarte mannen i Hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 219 —
öfvertygelse emot slafveriet, än jag någonsin förut märkt i allt
hvad som talats eller skrifvits af honom.
Under denna sammankomst tilldrog sig en händelse, som
belyser denne store mans karaktär, ehuru dess omnämnande
kanske skall smaka litet fåfänga å min sida. Medan vi sam-
talade, anmälde hans sekreterare två gånger »guvernör Buc-
kingham från Connecticut», en af de ädlaste och mest foster-
ländska af de lojala guvernörerna. Herr Lincoln sade: »Säg
till guvernör Buckingham att vänta, ty jag vill liafva ett långt
samtal med min vän Fredrick Douglass.» Jag gjorde föreställ-
ningar och bad honom taga emot guvernören genast, eftersom
jag ju kunde vänta; men nej, han stod fast vid, att han ville
tala med mig och att guvernör Buckingham kunde vänta.
Detta var sannolikt första gången i denna republiks historia,,
som dess förnämste ämbetsman funnit tillfälle eller visat vilja
att utöfva en sådan handling af opartiskthet beträffande perso-
ner så vidt skilda till sin ställning och sina förmodade anspråk
på hans uppmärksamhet. Af guvenörens sätt, då han slutligen
fick företräde, slöt jag, att han var lika nöjd med hvad herr
Lincoln giort eller underlåtit att göra, som jag var det.
Jag har ofta sagt annorstädes hvad jag här önskar upp-
repa, att herr Lincoln icke blott var en stor president, utan en
stor man — för stor för att vara liten i något. I hans säll-
skap blef jag aldrig på något sätt påmind om min låga här-
komst eller min föraktade färg. Då jag nu, såsom det kan fö-
refalla, är i färd med att skryta öfver den vänliga aktning jag
har skäl att tro att president Lincoln hyste för mig, kan jag
nämna ännu en sak. Vid dörren till min vän John A. Grays
hem, där jag bodde under min vistelse i Washington, fann jag
en eftermiddag sekreteraren Doles vagn och ett bud från pre-
sident Lincoln med en inbjudning till mig att dricka te bos
honom i Soldiers’ Home, där han då tillbragte sina nätter, ri-
dande ut så snart dagens arbete var öfver i regeringsbyggna-
den. Olyckligtvis hade jag åtagit mig att tala denna afton,
och som jag gjort det till en af reglerna för mitt uppförande i
lifvet att aldrig bryta en öfverenskommelse, om det var möjligt
att hålla den, kände jag mig nödsakad att afböja den tilläm-
nade hedern. Jag har ofta ångrat, att jag icke här gjorde ett
undantag från den allmänna regeln. Hade jag kunnat veta, att
ett sådant tillfälle aldrig skulle komma för mig mera, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
