Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Stora förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
– 230 —
som kunde synas tillhöra hennes ställnings värdighet var för-
svunnen, och mötet var som ett sammanträffande mellan vän-
ner, hvilka länge varit skilda, men ännu lefva i hvarandras
hågkomst och tillgifvenhet.
Amanda skyndade att säga mig, att hon var ense med
mig beträffande slafveriet och att hon hade frigifvit alla sina
slafvar, då de nått myndig ålder. Hon förde sina barn till
mig’, och jag’ tog dem i mina armar under känslor, som jag
icke skulle kunna beskrifva, äfven om jag ville uppehålla mig
med att försöka det. En förklaring till denna dams känsla för
mig var att hennes moder, som dog då hon ännu var ett spädt
barn, hade blifvit i korthet beskrifven af mig’ i en liten »Be-
rättelse om mitt lif», som utgafs många år före vårt möte, då
jag icke kunde hafva annat än det allra högsta motiv för hvad
jag sade om henne. Hon hade läst min historia och inhäm-
tat åtskilligt om sin moders älskvärda egenskaper genom mig.
Hon mindes äfven, att liksom jag haft mina pröfningar som
slaf, hade hon haft sina pröfningar under en styfmoders vård,
och när hon blifvit strängt tilltalad af sin faders andra hustru,
hade hon alltid i mitt mörka ansikte kunnat läsa deltagandet
hos en person, som ofta mottagit vänliga ord från hennes äl-
skade moders läppar.
Fru Sears afled tre år därefter. Hon lät kalla mig till sin
dödsbädd för att jag skulle berätta henne så mycketjag kunde om
hennes moder, som hon fast trodde sig skola möta i en annan och
bättre värld. Hon önskade särskildt att jag skulle beskrifva hen-
nes moders personliga yttre och ville veta om något af hennes
egna då närvarande barn liknade henne. Jag sade henne att
den ’unga dam som stod i hörnet af rummet, var hennes mo-
ders afbild i gestalt och anletsdrag. Hon såg på sin dotter och
sade: »Hon heter Lucretia — efter min moder». Sedan hon
sagt mig att hennes lif varit ett lyckligt lif samt tackat mig för
att jag kommit att besöka henne på hennes dödsbädd, sade hon
att hon var beredd att dö. Vi skildes för att aldrig rå-
kas mera i lifvet. Samtalet rörde mig djupt och var, jag
kunde icke undgå att tänka det, ett besynnerligt sådant
— ett nytt bevis att »verkligheten ofta är besynnerligare än
dikten.»
Det mesta af min historia är nu framlagdt för läsaren.
Hvad godt eller ondt än framtiden kan bära i sitt sköte för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
