Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Stora förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229 ____
var motsatsen för den andre. Herr Sears var icke skapad att
vara oresonlig, och ju längre vi talade, dess närmare kommo
vi hvarandra. Jag had slutligen om tillåtelse att få se fru Se-
ars, den lilla flickan om sju eller åtta år, då jag lämnade Ma-
rylands östkust. Denna begäran var litet för mycket för ho-
nom i början, och han sökte afspisa mig med förklaringen, att
hon blott var ett barn, när jag sist såg henne, men nu var
moder till en stor barnskara, och att jag icke skulle känna
igen henne. Han kunde säga mig allt om mitt folk lika bra
som hon. Jag fortfor emellertid att ansätta honom med denna
begäran, förklarande att jag kunde känna igen fröken Amanda
bland tusen andra damer, så fullständig var min hågkomst af
henne, och jag bad honom ifrigt att pröfva mitt minne i denna
punkt. Efter mycken underhandling af detta slag samtyckte
han ändtligen att tillmötesgå mina önskningar, delgifvande mig
husnumret och namnet på gatan, med tillåtelse att komma
klockan tre e. m. nästa dag. Jag lämnade honom förtjust och
var på utsatt klockslag färdig till min visit. Jag klädde mig
pa det omsorgsfullaste och hyrde den finaste vagn jag kunde
få fatt i, dels för afståndets skull, dels för att göra kontrasten
mellan slafven och den frie mannen så slående som möjligt.
Herr Sears hade lika mycket tänkt på det stundande mötet.
Han hade inbjudit till sitt hus ett antal vänner för att bevittna
sammanträffandet mellan fru Sears och mig.
Jag kände mig icke så litet upprörd, då jag fördes in i de
stora mottagningsrummen midt ibland omkring trettio herrar
och damer, för hvilka alla jag var fullständig främling. Jag
såg afsilden att pröfva mitt minne genom att göra det svårt
för mig att gissa hvem af damerna, som var »fröken Amanda».
Som barn var hon liten och späd, och därför hade man pla-
cerat en tunn och bräcklig liten damgestalt i en gungstol nära
midten af rummet med en liten flicka vid sin sida. Listen
var god, men den lyckades icke. Blickande mig omkring i
rummet såg jag ögonblickligen den dam, som var barn för tju-
gufem år sedan, men maka och moder nu. Tillfreds härmed
sade jag: »Om ni vill tillåta mig det, herr Sears, skall jag upp-
söka fröken Amanda midt i detta sällskap.» Jag gick fram till
henne, och hon, seende att jag igenkände henne, skyndade
emot mig med glädje målad i hvarje drag och uttryckte sin
stora lycka att se mig. All tanke på slafveri, färg eller hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
