Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Tiden jämnar allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 236 —
förande att rymma och begifva mig till norden. Han tvekade
ett ögonblick som för att riktigt formulera sitt svar och sade:
»Frederick, jag visste alltid, att ni var för liflig att vara slaf,
och hade jag varit i ert ställe, skulle jag gjort som ni». »Kap-
ten Auld», svarade jag, »jag är glad att höra er säga detta. Jag-
rymde icke från er, utan från slafveriet; det var icke därför att
jag älskade Csecar mindre, utan därför att jag älskade Rom
mera.»
Innan jag lämnade kapten Aulds bädd, talade han med
glad förtröstan om den stora förändring, som väntade honom
och sin känsla af, att han snart skulle i frid skiljas hädan.
Märkande hans ytterliga svaghet, förlängde jag icke mitt be-
sök. Hela mötet varade icke mer än tjugu minuter, och vi
skildes för att aldrig mera råkas. Hans död omtalades kort
därefter i tidningarna, och det faktum att han en gång ägt mig
som slaf anfördes såsom det, hvilket gjorde händelsen anmärk-
ningsvärd.
Då någon skridit långt fram på lefnadsfärden, då han sett
och genomrest åtskilliga delar af denna stora värld och haft
många och egendomliga erfarenheter af skugga och solsken
samt långa afstånd i tid och rum lagts emellan honom och
hans utgångspunkt, är det naturligt, att hans tankar skola vän-
da tillbaka till den plats, där han började, och att han skall
gripas af en stark åtrå att på nytt uppsöka de första tallor han
ihagkommer och lefva om igen i minnet sin barndoms händel-
ser. Åtminstone voro i åtskilliga år mina tankar och känslor
sådana i afseende på öfverste Lloyds plantage vid floden Wye
i grefskapet Tallbot af Maryland, ty jag hade aldrig varit där
sedan jag for därifrån vid åtta års ålder 1825.
Nu yppade sig för mig ett godt tillfälle att få min önskan
uppfylld, i det jag inbjöds att företaga resan på en tulljakt i
sällskap med nagra framstående personer. Jag mottog med
nöje anbudet och etter 4 timmars färd från Baltemore ankrade
vi i floden invid den Lloydska egendomen. Strax därpå sände
kaptenen en biljett till öfverste Edward Lloyd, hvari han un-
derrättade honom om min närvaro om hord på jakten och in-
bjöd honom att sammanträffa med mig, upplysande honom
om min önskan att, om han icke hade någonting däremot,
ännu en gång besöka mitt gamla hem. Till svar på denna
biljett kom herr Howard Lloyd, en son till öfverste Lloyd, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
