Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgarne. Af statskassan betalades därjämte ett slags
invaliditetsunderstöd — till en början blott en obol, vid pass 12 öre — om
dagen till borgare, som voro oförmögna till arbete. Det af
envåldshärskarna, tyrannerna, införda bruket af glänsande
folkfester fortsattes af demokratien i Athen, och staten betalade
för sina borgare till och med inträdesafgiften till teatern,
ehuruväl man bör lägga märke till att det är blott borgarne,
alltså ej hälften af Attikas befolkning, som komma i åtnjutande
af denna förmån. Huruvida andra städer följt Athens
föredöme, känna vi icke. Men den demokratiska idén var nog
stark att inverka äfven till förmån för den enligt lagen rättslösa
delen af befolkningen. Främlingar åtnjöto i Athen samma
rättsskydd som borgarne och hade rätt att förvärfva borgarrätt ända
till midten af det 5:e århundradet, då de stora materiella
förmåner, som åtföljde den attiska borgarrätten, medförde en stark
skärpning af villkoren för erhållande af densamma. Till och med
slafvarne i Athen var så mycken frihet medgifven, att den fattiga
fria befolkningen i många oligarkiskt styrda stater kunde afundas
dem. Ingen vågade att misshandla en främmande slaf, och i
klädedräkt var ingen skillnad mellan den fria arbetande klassen
och slafvarne. Af sina herrar illa behandlade slafvar hade en
okränkbar fristad i templen och kunde begära att blifva sålda till
en annan herre. Det var därjämte vanligt, att man lät slafvar,
som lärt ett handtverk, själfständigt ägna sig åt detta mot en
måttlig afgift till ägaren. Sådana slafvar voro faktiskt fria och
kunde genom sparsamhet förvärfva sig medel till friköpning. Men
deras lott var icke desto mindre prekär, då den var beroende af
deras herrar, och inför domstol kunde de genom tortyr tvingas
till afgifvande af vittnesmål. Också höjdes röster för upphäfvandet
af slafveriet. Men då storindustrien i de grekiska staterna
uteslutande använde slafvar och den stora massan af dessa var
barbarer, d. v. s. människor af lägre ras, kunde dessa röster ej vinna
gehör. Men en bestämd opinion började hos den bildade klassen
göra sig gällande om det ovärdiga i att hellener gjordes till
slafvar genom hellener. Plato, som i öfrigt ej är en fiende till
slafveriet, brännmärker detta hellenernas slafveri under hellener såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
