Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpa uttalanden mot plutokratien, mot »de rika», hade en klart
kommunistisk karaktär. Men kristendomens framgång beror
också på en annan mycket viktig omständighet: den
romersk-grekiska statsreligionens oförmåga att längre tillfredsställa
människosjälarnas religiösa behof. Man såg sig därför omkring, om
annorstädes ifrån hjälp i detta afseende stod att vinna. I
Orienten voro flera religionssystem kända, som ägde de önskade
betingelserna.
Bland dessa var den egyptiska Isis mycket populär i Rom.
Äfvenså funnos många, som studerade den mosaiska lagen, firade
sabbaten och besökte judiska synagogor, i synnerhet kvinnor och
frigifna.
Framför alla dessa framträder den persiske solguden Mithras,
som i hela romerska riket åtnjöt det högsta anseende och
bibehöll sig till inemot år 400, då denna kult besegrades af
kristendomen.
För alla dessa religionsformer var det ett utmärkande drag att
fordra botgöring och sedlig rening äfvensom tron på ett lif efter
detta.
Den kristna läran utbredde sig alltmer, och efter hvarje
förföljelse slog den allt djupare rötter, tills den slutligen blef
statsreligion och i sin tur förföljande. Men den afskaffade icke
slafveriet, hvilket åter berodde därpå, att den framträdt såsom en
egentligen religiös rörelse. Den vände sig på samma gång till
hvarje enskild människosjäl och till hela mänskligheten. Den
uppställer den läran, att alla människor äro lika inför Gud. Gud
är allas fader, alla härstamma från honom, alla hafva samma
mål: det eviga lifvet. Beträffande den faktiska frånvaron af
jämlikhet beror denna brist på syndafallet, och slafveriet är att
betrakta som ett straff. Men kristendomens lag fordrar, att herrar
och slafvar skola betrakta hvarandra såsom bröder, hvilka likväl
förblifva i den ställning de i samhällsordningen intaga. Härtill
hör å slafvens sida ödmjuk underkastelse och villig tjänst, å
herrarnes sida omtänksam vård och god behandling af slafvarne.
Inför Gud betyder den världsliga ställningen intet, inför honom
gäller blott sinnelagets sedliga halt. För de kristna lärarne blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
