Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställningen åter blifvit for pratsam och skummar ofta
öfver alla bräddar.
Men öfverallt är Selma Lagerlöfs framställningssätt
folkligt, objektivt, berättande.
Och det är icke endast i rent yttre afseende
som Gösta Berling verkar episk. Tonen,
uppfattningssättet är såväl i hennes större som smärre
berättelser äkta episkt.
Ingenting är i svensk vitterhet sällsyntare än
denna episka läggning. Af svenska skalder äges
den kanske endast af finnen Runeberg.
En epiker måste vara objektiv. Han måste
helt uppgå i de gestalter, som han skapar,
försvinna bakom dem, låta sin egen lyrik och sitt eget
patos sammansmälta med deras. Han måste vara
oändligt intresserad af sina personers öden, men
på samma gång skildra deras glädje och smärta
med samma jämna mod. Han speglar tingen,
icke sig själf.
Men icke nog därmed. Epikern måste äfven
hafva en känsla af helheten framför sig. Han får
aldrig glömma, att hvad han berättar endast är en
episod i mänsklighetens stora saga, en droppe ur
ett haf. I individens historia ser epikern alltid
människosläktets. Han är som en man, hvilken
många år varit borta från den stad, som sett honom
födas, där hvarje ansikte och hvarje gatsten en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
