Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var hembygdens sägner, som lockade
Selma Lagerlöf att på allvar gripa till pennan, och
denna skara af kavaljerer utgör i sin djupa
uppfattning af det svenska nästan ett nytt
Bellmansgalleri. Kan man t. ex. tänka sig en mera intim
blandning af äkta svenska egenskaper, än de som
uppenbara sig hos denne Lilliecrona, där han går
och spelar sin fiol söndagsmorgonen på de krattade
trädgårdsgångarna! Och det år endast en allmänt
erkänd sanning, att knappast någonstädes är
den svenske bonden så trovärdigt och storslaget
framställd som i Jerusalem. På samma sätt är
hennes sista skapelse, Nils Holgersson, en bok om
svensk natur och svensk djurvärld. Den är som
en stor lefvande karta öfver det långa landet med
de väldiga barrskogarna, de röda stugorna och de
brusande älfvarna.
Det djupaste draget i Selma Lagerlöfs
författarelynne är också hennes svenskhet.
Tillhörande en gammal Värmlandssläkt, berömd i
svenska häfder sedan mer än tvåhundra år tillbaka,
har hon djupa rötter i den svenska fosterjorden.
Till kynne och uppfattning präglas hennes diktning
af djup samhörighet med hennes eget folk. Fru
Lenngren har i en dikt om sig själf yttrat, att hon
nästan aldrig var borta; med en liten förändring,
som gifver uttrycket en ännu mera positiv prägel, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
