Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND.
bildningslust.» År 1849 ströks ämnet europeisk statsrätt vid
universiteten, år 1850 filosofien, »den tyska lärdomens fördärv», och logiken
skulle »harmoniera med den gudomliga uppenbarelsens sanningar»!
Aven de slavofila publikationerna förbjödos. Nu domnade denna ryska
kulturkamp bort av sig själv utan att ha lett till något positivt
resultat. Men genom den hetsige Ivan S.
Aksakov (1823—86) kom den
slavofila rörelsen på ett sluttande plan
och utmynnade i en s. k.
pansla-vism, som i själva verket var en
förtäckt panrussism och 1858 ledde
till bildandet av det aggressiva
militärparti, som bar det oskyldiga
namnet »Slaviska
välgörenhetssällskapet».
Men den stolta byggnad, som
Ni-kolaj I hade upptimrat, var i själva
verket en mycket skröplig skapelse.
Det fria ordet var visserligen
förstummat inom Ryssland, men till
utlandet räddade sig åtskilliga
framstående män — liksom på 1600-talet
Kotosichin till Sverige —- och
därifrån hördes deras stämmor även
till hemlandet. Bland dessa
landsflyktingar märkes i främsta rummet skaparen av den revolutionära
ryska emigrantlitteraturen Alexander Ivanovic Herzen (1812—70), en
syntetisk förening av zapadnicestvo och slavofilism och det kanske
mest helgjutna försöket i Ryssland att försona västerländsk kultur
med östslaviskt själsliv. Född av en tysk mor — liksom skalden Fet —
hade han fått tysk bildning, men av sin far, en rik godsägare, ärvt
kärleken till den ryska jorden. Hans memoarer (Byloje i dumy,
»Dich-tung und Wahrheit») äro en prydnad för den ryska kulturhistorien,
liksom furst Krapotkins. Hans politiska studier »Från den andra
stranden» utgöra en spirituell analys av rysk och europeisk samhällshistoria
ur radikal synpunkt, och hans roman »Vem är den skyldige?» (1847)
berörde för första gången äktenskapsfrågan ur en fördomsfri, social
synpunkt. Men sin största ryktbarhet vann Herzen genom sin i
London utgivna tidskrift »Kolokol» (klockan), som ringde in en ny tid
för Ryssland. Och i repet till denna stormklocka drog Bakunin
(1814—76), den europeiska anarkismens fader och Lenins andlige
läromästare.
Ivan Aksakov.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
