Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukraina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UKRAINA.
jämte sitt konstnärliga värde skall denna ukrainska Æneid bevara sin
rangplats som ett kulturhistoriskt dokument. Den nationella
väckelsen främjade Kotljarevskyj ock genom samlande av folkvisor och
genom sitt populära sångspel »Natalka-Poltavka», som först gick över
scenen 1819. År 1903 restes Kotljarevskyjs monument i Poltava.
Idealiserade bilder ur folklivet skrevo ock Jevgen Hrebinka (1812—
48) i populära fabler och Artemovskyj-Hulak (1790—1865) med satirer,
t. ex. »Husbonden och hunden», en anspelning på Ukrainas politiska
öde: om hunden skäller om natten, får han prygel för att han stör sin
herres sömn; men skäller han icke, komma tjuvar och stjäla.
Kvitka-Osnovjanenko (1778—1843) må ock nämnas, därför att hans lustspel
»Resenären från huvudstaden eller oredan i brackhålan» gav uppslaget
till Gogols »Revisor).
Men sin nationalskald fick Ukraina i Taras Sevcenlco (1814—61),
förkroppsligandet av Ukrainas öde, dess forntids minnen och framtids
förhoppningar. Son av en livegen
bonde i guvernementet Kiev, blev
han själv friköpt (tack vare
inkomsten av ett för lotteri utfört
porträtt av skalden Zukovskij). Som
en — för resten harmlös — medlem
av det kyrillo-metodievska sällskapet
förvisades han som simpel soldat
till Orenburg, återkom från Kaspiska
havet bruten till hälsan och dog
i Petersburg omedelbart efter
livegenskapens upphävande. Han är
begraven i staden Kaniv vid Dnjepr.
Hans hela liv var en kamp^ mot
träldomen, och hans diktning blev
en flammande protest mot allt
socialt, religiöst och politiskt förtryck.
Men på samma gång var han den
idylliske landskapsmålaren (även
med penseln), den veke lyrikern, och
han öste outtröttligt ur folkpoesiens ymniga källa. Men i olikhet med
Koltsov och Nekrasov förlorade han aldrig samhörigheten med det
livegna folket, även sedan han vunnit litterär berömmelse. När år
1840 hans diktsamling »Kobzar» kom ut, sattes märke i Ukrainas
historia. Kobza kallas det nationella stränginstrument, ett slags
mando-lin, och Sevcenko var själv den nationelle barden. »Kobzarens» första
upplaga med blott 8 dikter utvidgades efterhand till flera hundra —
51
Taras Sevcenko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
