Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Čechoslovakien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA.
mot turkarna, stå upp ur graven för att deltaga i festtåget.
Hjältedikten om Dagmar, dotter till Ottokar Premysl och gift med den
danske Valdemar Ssir, skildrar de baltiska slavemas undergång och
varnar för den slaviska söndringen. »Slavia» är det symboliska namnet
på ett fartyg, som till Amerika för emigranter från hela den slaviska
världen. Ett myteri slutar lyckligt. Nihilisten Vladimir stupar, och
moskoviten Ivan får till maka den stolte polske grevens dotter
Jad-wiga. Stormen upphör, och »Slavia» svävar som en vit örn över
böljorna mot morgonrodnadens land. Ett motstycke till denna Kollårska
framtidsmusik är hjältedikten »Europa», som allegoriskt antyder den
gamla världens (det »ruttna» Västerlandets) undergång. »Europa» är
ett skepp med straffångar på väg till pepparns land. Även här anstifta
anarkister och dynamitarder ett myteri, som slutar med att fartyget
spränges i luften.
Högre än i dessa naiva panslavistiska hugskott står Cech genom sin
patriotiska hjältediktning. »Våclav av Michalovice» är en episod från
det trettioåriga kriget och handlar om en cechisk Wallenrod, som
uppfostrats av jesuiterna, men får veta sin rätta nationalitet och konfession.
Efter ett ljungande tal mot landets fiender kastar han sig från ett
kyrktorn. Ännu starkare framträder den patriotiska idealismen i den
ståtliga romantiska hjältedikten »Adamiterna» — så kallades en
fanatisk böhmisk sekt i början av 1400-talet på grund av sin paradisiskt
nakna klädedräkt och sina kannibaliskt enkla umgängesformer. Den
förnuftstroende, varmt religiöse Adam brännes på bål av taboriterna
efter en storslagen bekännelse om sin tro. Den ståtliga diktcykeln
»Trälens sånger» är en i tropisk dräkt omklädd anspelning både på
Böhmens politiska förnedring och på det sociala förtrycket i allmänhet;
likaså »Smeden från Lèsetin», som ruineras av en fabrikant och skjutes
av soldater, då han skall vräkas. Retorik och för stark tendens tynga
ofta Cechs naiva réflexionslyrik, och hans sista diktsamling »Böner till
den okände», en panteistisk fritänkares bikt, är poetiskt svag. Bäst
är han i den rena idyllen, t. ex. »I lindens skugga» med dess härliga
sluthymn över den älskade fosterjorden, som de fem emigranterna nu
åter fått se. Ypperlig är den godmodiga humorn i den poetiska sagan
om »Himlanycklarnas» underbara öden på jorden, och lustig är satiren
i »Herr Brouceks» underbara reseäventyr i Böhmen och på månen.
Svatopluk Cechs litterära betydelse skall kanske förblekna i
världslitteraturen, men hans namn skall fortleva som en av Böhmens
ädlaste och rättrådigaste fosterlandsvänner.
Ojämförligt högre som skald stod professorn i litteraturhistoria
vid Prags universitet Jaroslav Vrchlicky (1853—1912) med det
borgerliga namnet Emil Frida från Kuttenberg, av vars lilla å han tog sitt
1U0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
